Af allmogen. . ec es oc e 1139; Barn so ss ss so sm so so es es s es . 20821 Fjenstehbjon . . 1607. Artillerister med vederlikar och deras hustrar 280. Fästningsfångar oo. . . 101 Särskilda inrättningar . . . . . 100. Man finner häraf att tjenstehjonen i denna såsom i öfriga sparbanker utgöra ett högst betydligt antal bland delegarne, äfvensom att lertalet tillhör barnen, hvilket också i allmännet är förhållandet i sparbankerna, samt utgör ett af de många bevisen emot dem som klandra vår tid för en sådan öfverdrifven egoism och njutningslusta, att den ej tänker på sina efterkommande, utan blott på z2ig sjelf. Sannolikt har ingen tid gjört så mycket för sina efterkommande som vär. — Det är med verklig salvelse som Svenska Tidningen, hvilken i början af året bemödade sig att icke finna nog hårda ord, för att uttrycka sin afsky för statsstrecket den 2 December, numera helsar dem af Frankrikes mera utmärkta män, som hyllat liberala åsigter men ou vända sig mot den uppgående solen och hylla prinspresidenten. Så har Svenska Tidoingen vid aftryckandet i dagens nummer af den berömde statsekonomen Michel Chevaliers tal till presidenten vid hans resa genom departementet Herault, i hvars generalråd han är ordförande, icke kunnat dölja sin glädje öfver den missaktning hvarmed han, efter tidningens uppfattning, yttrat sig om de konstitutionella styrelseformerna. Det förvånar oss icke att Svenska Tidningen skulle söka att i allmänna omdömet nedsätta en man, som så verksamt bidragit tili utbredande af sundare statsekonomiska åsigter och är en af frihandelssystemets mest framstående kämpar. Men Svenska. Tidningens uppfattning af berörde tal torde dock vara nog mycket förhastad, då den derur vill draga den slutsats att Michel Chevalier skulle hafva omfattat despotismen, Ty hvad innehåller samma tal, om man afräknar de ceremoniella fraserna, som vid ett sådant tillfälle äro nöd vändiga? Jo! en uppmaning till presidenten att med orubblig ståndaktighet hålla sig vid 1789 års odödliga grundsatser och stegvis utveckla alla dess slutföljder samt att samla statens lefvande krafter på ett helgadt föremål: förbättringen af de nödställda klassernas lekamliga och andliga tillstånd. Man bör utan svårighet bepripa hvad Michel Chevalier åsyftat med dessa ord som utgöra sjelfva kärnan af talet. Det är nemligen tydligt att han här velat för presidenten framhålla just det mål, för hvilket han under en följd af år uteslutande arbetat och hvars uppnående han gjort till sitt lifs uppgift. Sanri är att Michel Chevalier af Louis Bonaparte äfven emottagit plats i statsrådet, men detta har han, efter hvad man vet, gjort endaszt derföre att han trott sig kunna aftvinga denne några för fribandelssystemet gynsamma äåtgärder, som på samma gång skulle leda till förbättring af de nödställda folkklassernas belögenhet, och hvilka efter den i Frankrike nu rådande despotismens undergång kunde blifva af någon varaktighet. Häörati ligger hela hemligheten af Michel Chevaliers förhållande till Louis Bonaparte och detta är så allmänt bekant att det svårligen kan af Svenska Tidningens välkända taktik bortblandas.