UTRIKES KORRESPONDENS, (Frän Aftonbladets korrespondent). Berlin den 29 Oktober. Vi äro midt inne uti valen, kanske de sista Iman får se i Preussen under den närvarande Jrestaurationens lopp. Man vet att vi ha ett slags allmän omröstning, anordnad likväl på det sätt, att primärvalmännen äro fördelade i trenne klasser efter en bestämd census. Detta valsätt infördes vären 1849, då man måste göra sig af med en kammere, som ville drifva konungen af Preussen till att för alltid befria sig från Österrikes öfverherrskap genom att mottaga kejsarekronan, som då erbjöds honom af nationalförsamlingen i Frankfurt. Sedan denna tid har dermokratien afhållit sig från valen, sägande, att man borde framför allt rädda principerna. Den har derigenom endast diskrediterat kamrarne, hvilka den ständigt kallat minoritetskamrar. Folket har följaktligen blifvit afvandt från att deltaga i det politiska lifvet. Det har visat föga intresse för de heta strider, som kämpats på tribunen, då dessa synts detsamma alldeles främmande för dess egna intressen. Det är på deita sätt, som just det demokratiska partiet försänkt massorna i denna apati, denna likgiltighet, detta bortvändande från alla offentliga angelägenheter, som karakteriserade tillståndet före Mars 1848. Vid annalkandet af de sednaste valen vaen mindre fraktion af demokratien, inseende det oerhörda misstag den begått, då den öfverlemnat fältet helt och hållet åt sina motståndare, som utan några skrupler voterat lagar och beskattning utan och emot demokrar en, på god väg att komma till besinning och taga del i valen. Demokratien i andra yska stater eggade äfven i detta hänseende. Demokraterna i Hannover ha väl aktat sig ör att öfvergifva kamrarne. Demokraterna södra Tyskland, t. ex. i Hessen-Darmstadt, a ingått ett förbund med Gothapartiet, för tt gifva regeringen ett misstroendevotum i 2 TER er a fe flm SAR hala EET REN a NAN