fer Bd brast i tårar, men bemästrade sin röst oci SC Då 3 a . I vart frågar ni så? Jag har mistat en liten en. Då ki ni förstå mig. Jag har mistat två, den en: efter denandra — de ligga begrafna der borta i Ken tucky. B hade endast denna här i behåll. Jag so aldrig nåm natt utan honom; han var min enda skatt Han var in enda glädje och min stolthet, dag och natt och, fru,e ville taga honom ifrån mig, — sälja honom sälja homm ned åt södern, helt ensam — ett barn sor aldrig va från sin mor i alla sina lifsdagar! Jag kunde ej bära c, fru. Jag kände att jeg ej skulle kunna öfverlefva :t; och när jag fick veta att papperen vorc underskria, och att han var såld, så tog jag honom och rymcmin väg om natten; och de jagade mig — karlen hade köpt honom och massers folk — och de voro deles inpå mig; och jag hörde dem. Jag hoppade ver, ut på isen; och hur jag kom öfver vet jag inte -jag mins bara att en karl hjelpte mig upp på strandw Qvinnehvarken suckade eller grät. Hon hade kommit på enunkt der tårarna torkat ut; men alla de som stodo omng henne visade, hvar och en på sitt vis, tecken tillst hjertligaste deltagande. De tvånå gossarna, sedan de häftigt fubblat i sina fickor efteressa näsdukar, som mammorna nog veta aldrig fint der, hade ursinnigt gripit tag i sin mors förkläde, brmed de torkade ögon och näsa af bjertans gund; fnBird gömde stilla sitt ansigte i sin näsduk och gamla inah skrek, under det tårarna runno utför Rennes sva, ärliga ansigte, i riktig kyrkoton: Gud arme gj sådant elände! under det gamla Cudjoe, ref sig ögonen med sina hårda händer, litet emelinföll samma ton. Vår senator var en statsman, et varföljaktligen icke likt att han skulle gråta