Aftonbladet – 8 november 1852, sida 1

ätt vinna tid tog ban nu derför sin tillflykt ti de männeligen bekanta probata husbehofsmedlen :han ;bm! hostade några gånger, tog upp sin näuk och började torka sina glasögon. Fru Bird, som åg fiendens försvarslösa ställning, var ändå nog obarnertig att sutenera attackeny. Jag skulle väl ha lust att se dig göra detfohn — ja det skulle jag verkligen! Köra en fattig dnna på porten ut i yrvädret, till exempel; eller kanskeu skulle taga upp henne och sätta benne i kurran? J tycker hvad det skulle smaka dig väll yDet skulle visserligen vara mig en mycket tu pligtv, började herr Bird i en mycket säflig ton. -—VPligt, John! nyttja ej det ordet! Du veatt det icke är någon pligt — det kan icke vara någ pligt! Vill folk hindra sina slafvar att rymma, så ) de ett godt och säkert medel, och det är att behandldem väl — så lyder min lära. Om jag hade slafvar -som jag med Guds hjelp väl aldrig skall ha — så böfde jag icke frukta att de rymde ifrån mig, och intet heller, John. Jag skall söga dig att folk icke rymmsin . väg från ett ställe der de lefva lyckliga dagar; o om de rymma, de arma kräken! så slita de tillräckl af hunger, köld och fruktan, utan att hvar man belver häfva upp sin hand emot dem; och det må nu vara leller icke llag, men jag gör det aldrig, så sant mig G bjelpeln I Mary, Mary! min söta gumma lilla, låt räsonera I med dig. : Jag hatar det der räsonerandet, John, — nnerlige i eådana här ämnen. Ni har ett sätt, ni stmän, at utbreda er vidt och bredt om en enkel sak;ch ni t inte på er sjelfva när det kommer till scket. känner dig, John, så väl som jag känner mi; sjelf. tror inte att det är rätt, du mer än jag, oc du 8 ej göra det snarare, du än jag.