Aftonbladet – 8 november 1852, sida 1

Article Image
— AAA nat bolag skulle inom September månads utgång anmäla sig och erbjuda bättre vilkor; så synes väl, enär någon konkurrent om vägen icke afhörts, att något vidare uppskof i denna sak numera, då regeringsärenderna åter kunna företagas, icke borde komma i fråga; men dock har en tidning, som vid många tillfällen visat sig vara en varm försvarare och arhetare för den Palmstjernska ministerens äsigter, i dag föreslagit, att den blifvande oktrojen inskränkes till jernvägsarbetets utförande från Köping till Svartå, och att Bolaget tillförbindes att, efter nästa sammanträdande ständers beslut och Kongl. Maj:ts med anledning deraf, inom utgången af är 1853, gifna nåIdiga bestämmande, fullfölja väganläggningen från Svartå till Hult, Getholmen eller Christinehamn.r Om ett sådant förslag, som skulle tillintetöra ce två beslut Kongl. Maj:t förut i saken attat, vunne framgång, blefve dock den ovilkorliga följden, att hela jernvägsfrågan derigenom uppskötes till nästa riksdag samt i sin helhet å nyo gjordes beroende af ständernas pröfning, emedan den garanti som de vid sista riksdag lemnat för jernvägen bestämdt afser en sådan som går emellan Köping och Hult, men icke en bana mellan förra stället och Svartå. Regeringen har icke någon rätt att partielt använda denna garanti, och om det skedde för ett bolag för t. ex jernväg mellan Köping och Svartå, samt regeringen derefter vid nästa riksdag framkom till ständerna och begärde garanti för vägens utsträckning till Christinehamn, så egde ständerne obestridligen rätt att förklara, att den af. dem förut lemnade garanti förfallit, och finge 2egeringen och KöpingSvartåbolaget sins emellan uppgöra sina affärer bäst de gitte och behagade. Men äfven om ständerna voro så ytterst medgörliga att de, af barmhertighet för regeringen, läto sin garanti gälla för en dylik kortare bana mellan Köping och Svartå, så kunde det ju vid nästa riksdag mycket lätt inträffa, att de då ej funnos benägna att bifalla någon garanti för vägens fortsättning till Venern. Och om de ej meddela ett sådant bifall, hurudan blir då ställningen för KöpingSvartåbolaget och för regeringen? Vi kunna knappt fatta, Huru man på allvar kan framkomma med ett sådant förslag som det här anmärkta, såvida man ej deri skall se ett yttersta förtvifladt försök, antingen att få jernvägen dragen till Christinehamn eller också, såsom den Palmstjernska fraktionen hela tiden ihärdigt eftersträfvat, helt och hållet tillintetgjord. Det sednare blefve säkerligen också följden, om förslaget vunne bifall, och fremmande kapitaler komme nog att för alltid jagas från våra jernvägsföretag. -. Då förslaget i och för sig är så orimligt, kan det väl vara onödigt att sysselsätta sig med de omständigheter, som framdragas till detsammas understöd; men vi skola här vidröra ett par. Som hufvudsakligt skäl för frågans uppskjutande till förnyad pröfning vid nästa riksdag anföres, dels att vid Hult finnes så litet utrymme för hamn, att der ej kan blifva plats för mera än 20 fartvo och till bevia nå gen ver ställda undersökningen af hammnanläggningar vid Hultabugten, och dels att ett svenskt bolag blifvit bildadt, hvilket vill mot samma räntegaranti, som nu medgifvits, åtaga sig jernvägsanläggning från Christinehamn till lämpligaste punkt på vägen mellan Svartå och Hult. I Westergöthland tänker man äfven allvarsamt på inrättandet afjernväg, som skulle gå till den nu ifrågavarande banan, och det vore derföre i sin ordning att oktrojen uppskötes till dess man kundei sammanhang dermed äfven anordna dessa särskilda banor jemte andra uppkommande bibanor. Hvad den första omständigheten angår, sä få vi endast uttala vår förundran att en tidning, som för få dagar sedan meddelat resultatet af undersökningen af hamnplatserna vid Hultabugten, hvaraf erhållits den upplysning, att hamnen vid Hults lastageplats kan komma att rymma 100 stora fartyg och hamnen vid Getholmen 3å 400 fartyg, hvarförutan hela Hulta-bugten genom en ytterligare kostnad af 20,000 rdr kan göras till ett lugnt ankarställe, nu kan säga, att der finnes endast plats för 30 fartyg. Denna minneslöshet går något för långt. Att uppskjuta frågan om Köping-Hult-vägen till dess alla dervid uppstående sidobanor, äfvensom den påtänkta jernvägen åt WesterTgötbland, kunna på samma gång komma unIder pröfning, har visserligen icke varit ständernas afsigt och skulle icke, heller gagna Tjernvägsföretagen; ty ju större massa deraf som på en gång hänskjutes till representationens understödjande med penningar, desto flsvårare blir det naturligtvis att erhålla sådana .lunderstöd. De som önska framgång åt jern-lvägssaken, böra således vara intresserade. i, latt det beslut, som blifvit fattadt, kan så fort -Jsom möjligt komma till utförande, i förhoppning att resultaten deraf sedermera skola, då tillgångarne sådant medgifva, framkalla flera så-) dana företag. . Det ankommer i alla fall. på regeringen att I vid sitt bifall till jernvägar se tillatt de passa 311 att allmännara siernväogaevetem. som främ

8 november 1852, sida 1

Thumbnail