Aftonbladet – 6 november 1852, sida 1

pandet af hans behof på våta och torra vägen — sålund: erkännande hennes domsvärjo och. förmanskap i köksde partementit och derunder lydande verk och inrättningar Detta tog skruf. Aldrig har väl någon fattig enfal dig, dygdesam,röstberättigad sate blifvit mera tjusad af er politisk röstvärfvare, än tant Chloe blef af junker Sam honingstal; och om ban också varit sjelfva den förlorad: sonen hfslefvande, så skulle han ej kunnat blifvit öfver höljd med mera moderlig huldhet. Han befann sig snar sittande, lycklig ochstolt, framför ett stort tennfat, in. nehållande ett slags olla podrida af allt som varit på herrskapets bord under de sistförflutna par tre dagarna. Mustiga stycken af gödhammel, gyllene skifvor af gräddkaka, lösdelar af pastejer af hvarje tänkbar geometrisk figur, kycklingsben, kramsfogel, hjorthornsgelå, allt låg i kaotiskt pittoresk förvirring; och Sam, såsom envåldsherskare öfver hela det område som utbredde sig för hans öga, satt med sin palmbladshatt lustigt svängd på sned och med en beskyddande min betraktande Andy på sin venstra sida, a Köket var uppfyldt af alla hans kamrater, som strömmat dit från alla gårdens stugor för att förnimma ändalykten på dagens äfventyr. Nu var Sams äras stund kommen. . Dagens historia uppdukades, med alla de vältalighetsblommeringar och vuppförgyllningar som voro af nöden för att höja dess verkan; ty Sam, på samma sält Bom några af våra salongshäfdatecknare, lät aldrig en historia förlora något af sin glans derigenom att den gick genom hans händer. Salfvor af skratt beledsagade berättelsen, hvilka upptogos och fortsattes af hela skaran af barnungar, som lågo. på golfvet, eller krupit upp i alla vinklar och vrår. Men i det häftigaste stojet s! skratt och bifallsrop bibehöll Sam ett orubbligt allvar, endast att han då och då bligade upp och glodde på sina åhörare med ätskilliga obeskrifligt tokiga blickar, utan att någonsin fålla ned från den sublima vältalighetsstylen. J sen, hedervärda landsmänn, sade Sam med eftertryck, i det han höjde ett kalkonlår i vädret. ;J sen i detta enstaka. fall beskaffenheten af det sistem, som hotar eder alla: alla, alla säger jag. Ty der någon söker knipa en af. värt folk, så är det just detsamma som sökte