Aftonbladet – 5 november 1852, sida 2

Troligen, sade Marks, har hon tagit in någonstäds men hvar? se det är frågan. Tom, hvad menar du? Vi måste ge oss öfver elfven i qväll, det är gifvets sade Tom.n, : Men der finns ingen båt, sade Marks. Isen drifve för biskligt; är det inte ett vågspel?s . PDet kätgner jag inte; vet bara att det måste ske sade Tofi böstämidt. Kära hjertandes ja, visserligen jas, sade Marks met pjoskig uppsyn Se jag vill bara sögar, fortfor han det han gick till fönstret, att det är mörkt som i el säck, och, Tom — -Summa summarum, du är bang, Marks; men jag kan inte bjelpa den saken. Känske du vill ligga här er dag eller Par tills jäntan bunnit ner till Sandusky elle sö, innan du rört på spelet? Åh nej, jag är allsinte rädd, sade Marks, vendas att — Tr : ;Hvad för sendast? sade Tora. xHå jo, det der båtverket. Du ser det fins ingen båt. Jag hörde käringen säga att det skulle komma en qväll, och att en karl skulle sätta öfver elfven. Det mi pu bära eller brista, men vi måste göra honom sällskap. Ni har väl flinka bundar? sade Haley. Primaå sört!s sade Marks. sMen hvad är vunnet mec det? Ni har ingenting att ge dem väderkorn på henn med. ;Jo jag har, jag har!s skrek Haley triumferande. Här är echalen som hon glömt på sängen i brådskan; hor ber lemnat mössan med.; Det var lycka det, sade Marke. Langa hit det der. Om bara inte hundarna förderfva jäntan om de komm: ifver henne oförvarandesn, sade Haley. Ja det var en sak?, sade Marke, ,Våra hundar sleto nära gönder en krabat der nere i Mobile, innan vi kunde få dem ifrån honom. . Je, med sådana som skola betala sig för sina fagra kinders skull, Anger inte den metoden,, sade Haley. Jag inser dets, sade Marke, Dessutom, om hon tagit it någonstäds, så duger den inte heller. Med hundar kommer man ingen vart der i upplandet, dit de der kröken ge sig af; det är derför så rasande svårt att komma