Aftonbladet – 5 november 1852, sida 1

ONKEL TOMS STUGA 2 NEGERLIFVET I AMERIKANSEA SLAFSTATERNA. HARRIET BEEGHER STOWE. Kära go herrar, utan hetta, för all del!s sade Marks. pHvar sak har flera sidor, vet ni. Herr Haley är en mycket galant karl, utan tvifvel, och har sina grundsatser för sig; och ni, Tom, ni har ert sätt, och ett rasande bra sätt ändå; men att gräla, ser ni, det båtar nu till ingeating. Nå, herr Haley, bur var det nu? Ni vill att vi skola bjelpa er att fånga in jäntan? Jäntan har jag ingenting att göra med — hon är Shelbys; det är bara pojken. Jag var en fanders tok söm) köpte den markattan! När var du inte en tok! sade Tom argt fnysande. Se så, Tom, nog med sådant der nul, sade Marks, och slickade sig om läpparna. . Du ser att herr Haley offererar oss en god aftär, efter hvad jag kan förstå; låt nu mig få råda; sådana der saker äro just min starka sida. Den der flickan, herr Haley, hur är hon? hvad är det för en -pjes? Hvit och vacker — väl uppfödd. Jag hade velat gifvit Shelby en åttahundra till tusen dollars för henne, och skulle ändå haft mig en vacker vinst. Hvit och vacker — väl uppfödd!, sade Marks, och hang skarpa ögon, näsa och mun, hela hans beniga väsen med ett ord, tycktes lifvadt af en stor tanke. Loker, Loker, det der låter minsann lofvande det! — Vi kunna göra en affär här för egen konto; pojken får, naturligtvis, herr Haley, — vi taga fljekan och sälja henne i Orleans. Jag tror det låter höra sig det, hvaba?, Tom, hvars stora mun stått på vd gafvel under detta meddelande, slog nu hastigt ihop käkarna, på samma sätt som en dogg klipper till om ett köttstycke, och tycktes maklgen i sitt sinne bearbeta denna ide. ?) 80 A, Ba 1:0 248—257,