Aftonbladet – 5 november 1852, sida 1

Nej dun, sade Loker med en gräslig ed och i det han dängde sin tunga näfve i. bordet, stror du ej jag känner dig, Daniel Haley? Tänker du lura mig? Tror ju Marks och jag slagit oss på slafjägaryrket för att tjena gunsti herrar som du, och sjelfva gå tomhändta ur leken? Nej, för sju tunnor tusan —! Jäntan tillhör oss med hull och hår, och du tar skeden i vackra hand, annars ta vi båda två — hvem f—n kan hindra oss? Jar du ej visat oss på spåren? Vi ha väl lika rätt att Irifva på dem, vi som du, skulle jag tro? Får du. eller Shelby lust att klämma efter oss sedan — tut ut! Visa mig hvar hjerpen satt i fjol! Kan du få rätt pån, så skall det fägna mig! Nå nå, nånå, låt så vara dås, sade Haley förskräckt; ni skaffar mig gossen bara, och dermed väl; — du har RR handlat redligt med mig, Tom, och stått vid dina ord.n Det vet du, sade Tom; sjag har aldrig gjort anspråk på att vara någon sådan der snoring som du, men ren spel har jag alltid velat ha, om det ock vore med f—n sjelf, Det jag säger jag skall göra, det gör jag — det vet du, Dan Haley. Ja, ja, det är ju precist hvad jag sagt, sade Haley; och bara du lofvär att hålla mig pojken tillhanda om en åtta dar, på ort och ställe som du sjelf må sätta ut. så är det allt hvad jag begär.. Men det är inte allt hvad jag begär, min gunsti patron, sade Tom. Du må inte tro att jag gick i läre hos dig der nere i Natchez förgäfves, Haley; jag häl lärt mig hålla fast en ål när jag fångat honom, Du ege! att lägga upp femtio dollars kontant på bordet, eller också har du sett pojken för sista gången. Jag känner dig. ser du.n Kära hjertandes, Tom, är det rim och räson det när jag skaffat dig ett kap som renderar dig sina tuser eller sextonhundra dollars, tycker du det? sade Haley Och få vi inte händerna fulla af arbete för fem vec kor minst? Och antag nu, sen vi snokat och letat båd länge och väl efter din pojke, att vi ej kunna knipa jän tan — och jäntor äro förb—a mig ej så lätta att knipa — bur skulle det då-gå, mån tro? Skulle dy betala oss et