Aftonbladet – 4 november 1852, sida 2

från sig en god stund, tills hon såg det skulle tjena till ingenting; då svänger hon om, och. vräker sig med unge och allt burdus i elfven — plums i botten, och kom aldrig upp igen. Bah!, sade Tom Loker, som af hört dessa berättelser med illa dämpad vämjelse — ,oefterrättliga begge två ni! mina jäntor föra inte upp sådant der spektakel, de, det lofvar jag erl Verkligen! hur kan ni hindra det? sade Marks ifrigt. Hindrat? hvad? När jag köpt en jäata och hon fätt en unge som jag vill sälja, så går jag till henne och sätter knytnäfyen för näsan på henne och säg: Ser du, du; om du knyster ett ljud så slår jag in fysionomejan på dig. Jag. vill ej höra ett kny — inte en halfdragen anda.v Så säger jag åt dem: den der ungen rår jag om och inte du, och du har platt inte med den att skaffa. Jag tänker säljan vid första tillfälle; kom väl ihåg att du då inte kommer fram med några af era satans fukter, annars skall jag lära dig önska att du aldrig blifvit född, jag. Jag skall säga er, de märka nog att det inte är narri, det der. Jag gör dem stumma som fiskar, och börjar någon sätta till lipen, usch! — och härvid slog br Loker näfven i bordet på ett sätt som fullkomligt förtydligade meningen af det osagda. Se det kan man kalla tala med eftertryck! sade Marks och stötte Haley i sidan, i det han tillagade åt sig :en Jiten toddy till. Är inte Tom ett original? hi, hi, hil Jag får säga, Tom, jag tror du bibringar dem förstånd, ty alla negerhufven äro ulliga. De missta sig aldrig om din mening. Om du inte är f—n sjelf Tom, så är du hans köttsliga bror, det vill jag svärja på. I Tom emottog denna kompliment med lämplig blygsamhet, och började se så fryntlig ut som möjligen med hans — för att nyttja Bunians uttryck — ybandhundsnatur förenligt var. . I Haley, gom under tiden tagit friskt till bästa af de ljäskande safterna, började förspörja hos sig: en synnerlig benägenhet för högre och ädlare moraliska känslor, er företeelse som under dylika omständigheter är vanlig nog med personer af ett allvarsamt och eftertänksamt lynne l Nejy Tom, sade han, du är verkligen för barsk. som jag alltid sagt dig; du mins, Tom, du och jag bru