Aftonbladet – 4 november 1852, sida 1

ill? Får han tag i någon af mitt folk i samma ärende så må han betåla mig med samma mynt. Har ännu al Irig kunnat se en fattig f—u springa och fisa och sök ädda sig, med hundarna efter sig, och ställa mig och mota honom. För öfrigt ser jag ej hvarför jag skull yehöfva göra mig till stöfvare och blodbund. åt anna iolk, heller., Så talade denna enfaldige, hedniske Kentucky-bonde som ej hade några insigter i de konstitutionella förhållan dena, och följaktligen förleddes att handla på ett slag kristligt sätt, som han nog aktat sig för om han vari förnämare Och mera bildad. Haley bade stått der, en fullkomligt förbluffad åskå lare af hela uppträdet, till dess Elisa försvunnit på stran: len, då han kastade på Sam och Andy en dum, frå gande blick. Det var mig ett knäfla tilltag,, sade Sam. Jag tror jäntan hade fått sju dj—r i kroppenn, sad Haley. For hon inte af som en vildkatt! i Nå kära masser, ban vill väl inte att Vi ska proberi den der vägen tillsammans? Den ser mig så förb— osäker ut., Och dervid frustade Sam til! rätt kapitalt. Du skrattar, din tusan dj—1? sade Haley: argt. Pina död, masser, jag kan inte hålla mig, sad Sam, öfverlemnande sig åt den länge qväfda inre förnö jelsen. Hon såg så rasande konstig ut — hur hö skumspade och kegade — och krick, krack, sa isen — oc så plums, pladask, och upp igen! Jemini, hur ho anföktade sig!s Och Sam och Andy skrattade så atttå arna rullade utför kinderna på dem: ! Jag skall lära er sjunga en annan låt, edra sakra menskade spyflugor!, sade Haley och lät sin ridpisk dansa öfver deras hufvuden. Båda hukade sig undan, kilade hastigt uppför elf brinken och voro redan i sadeln innan ban hunuit efter God natt, bäcta masser!, sade Sam med mycke värdighet. Jag är fasligt rädd att missis blir orolig öf ver Jerry. Masser Haley gör ej med 0ss nu längre Missis skulle kanske taga illa upp om vi redo: öfver Li sens flottbro i qvälls; och med en illparig puff i sida på Andy for han af; följd af denne, i fullt sträck — oc