Aftonbladet – 4 november 1852, sida 1

klädd i en rock af buffelskinn,; med hårsidan utåt, hvilket gaf honom ett vidunderligt och: vildt utseende, fullkomligtöfverensstämmande med: hans fysionomi. På hans hufvud: och ansigte befann :sig hvarje organ och lineament som uttryckte djurisk och fräck våldsamhet i ett skick af den högsta möjliga utveckling. Om läsaren behagar föreställa sig en: bull-dogg som iklädt sig .menniskoskepnad och :vandrar omkring i hatt och rock; så har han en temligen rigtig bild af denna mannens yttre företeelse. Han var åtföljd af en reskamrat, som i flera afseenden var raka motsatsen af honom sjelf. Denne var kort och spenslig, smidig och kattaktig i sina rörelser, och hade ett hvasst, lurande uttryck i sina svarta ögon, med hvilket hvartenda af hans skarpa ansigtsdrag tycktes väl stämma öfverens: hans långa, smala och spetsiga näsa stack ut liksom hon vant ifrig att lägga sig uti allting här i verlden; hans spikiga, tunna svarta hår borstade sig liksom af oro, och alla hans rörelser och ställningar uttryckte en kall, spejande slughet. Den stora karlen satte ett stort glas med bränvin för munnen och tömde det tigande i en klunk. Den lilla mannen stod uppräckt på tåspetsarna och lade hufvudet än åt den ena sidan, än åt den andra, och sedan han noga mönstrat alla buteljerna på hyllan, begärde han slutligen ett glas lemonad, i en tunn och pipande röst och med en uppsyn som uttryckte mycken försigtighet. Sedan lemonaden blifvit lagad, tog han glaset och betraktade det med en fin, sjelfbelåten uppsyn, såsom en den der anser sig hafva: handlat rätt och slagit spiken på hufvudet, hvarefter han långsamt tömde det i små och välbetänkta smuttar. : ; : Nå besitta mig, hvilket kärt möte! Loker, hur står till med helsan?. sade Haley och räckte handen åt resen. Så för f—n!, var det höfliga svaret. Hvad gör du här, Haley? -Den snokande mannen, hvars namn var Marks, upphörde genast att smutta; han sträckte fram hufvudet och betraktade spejande den nya bekantskapen, liksom en katt ibland spänner ögonen på ett prasslande torrt löf eller något annat föremål som kittlar dess klor. Det är visst och sant, Tom, det här var den lyck