Aftonbladet – 4 november 1852, sida 1

ONKEL TOMS STUGA ELLER NEGERLIFVET I AWMERIKANSEA SLAFSTATERNA. AF HARRIET BEECHER STOWE: ;Hvad, hvad är det? sade manner. Är det inte Shelbys Lisen ? Mitt barn! gossen här! — han har sålt honont! Der är hans masser,, sade hon och pekade åt Kentuckystranden. O, masser Symmes, ni har sjelf. en liten gossel, Ja gw har jag så, sade mannen, i det han okruserligt men vänligt drog henne med sig uppför den branta stranden. Desgutom är du en modig själ. Sådant tycker jag alltid om att se. När de kommit upp på elfvallen stannade mannen. Jag skulle gerna vilja göra någonting för dig,, sade han, men jag har ingenstäds att göra af dig. Det bösta jag kan göra är att be dig gå dit, sade han och pekade på ett stort hvitt hus som stod för sig sjelf vid storgatan i köpingen. Gå dit, der bor godt folk. 1ngen fara att de ej skola hjelpa dig — de äro alitid färdiga till sådant. ,Gud välsigne erlh gade Elisa: Når ej tacken, når ej tacken! sade mannen. Hvad jag gjort är alls ingenting. z sÖch jag kan väl lita på att ni ej talar om det för någon? Gå för tunnor tusan flicka! hvem båller du mig för? Nej lit på det, barn. Du har förtjent din frihet, och för mig må du gerna ha: den i fred. Qvinnan svepte omkring sitt barn, och skyndade bort med fasta och snabba steg. Mannen. stod och såg efter henne. Det är väl just icke något vänstycke jag gör grannas-herrn Shelby; men hvad rackarn skulle jag taga mig ) Se A. B. n:o 248—256.