andra, och då?kan ni slå er ibacken på att träffa p dem. Nu tror jag, ser ni, att Lisen tagit lervägen, oci att det derför vore: bäst att vi-toge stora landsvägen. Denna djupsinniga allmänna. åsigt af .qvinnolynnet art och beskaffenhet tycktes ändå icke-synnerligen löck Haley att: välja stora landsvägen,s utan förklarade ha bestämdt att han ville rida, den åndra vägen, och-frågad Sam när de skulle komma: fråm till den: Ett litet stycke fram; sade Sam och i blinkade i Andy med det ögat som var: vändt åt hans sida; derp tillade: han. mycket allvarsamt: men ot jag rätt betänke saken, så är det rakt på tok! att. taga den vägens Ja haraldrig farit den; och den är för-rasande villsam. V kunna komma galet, och -hvart vi .då taga vägen tillslut det vete vår Herre.s Emellertid., sade Haley, så tar jag den vägen. Jag kommer nu också ihåg, att jag hört folket säg att den vägen är förstängd på flera ställen utefter bäcken är det icke så, Andy?, Andy visste ej så säkert; han hade endast hört tal om den vägen, men aldrig farit den. Med ett ord, ha kunde ej taga något på sitt ansvar. Haley, som var van att afväga sakerna efter störr eller mindre sannolikhet, tyckte att vågskålen. lutade ti förmån för besagda lerväg. Att den blifvit omnämnd ansåg han för ett förhastande af Sam, och dennes för virrade försök att afräda honom tog han bestämdt fö förtviflade nödfallslögner, hvilka denne, som ville rädd Elisa, vid närmare ettersinnande hopspunnit. Och derför, så snart Sam utpekat vägen, svängd han hästigt in på densamma, åtföljd af Sam och Andy Nu var det verkligen en., gammal. väg, som; fordon varit en farväg till elfven,::men som 1 många år vari igenlagd sedan. den. nya chaussgen byggdes. Den va öppen för vid pass en timmes ridt, men tvärstängdes se danraf åtkilliga åkrar och inhägnader. Detta visste Sar mycket . väl; men vägen hade redan så lång tid.varitigen lagd, att Andy aldrig hade hört talas om den. : Han re derför på med en min af skyldig undergifvenbet, oc puttrade endast: emellanåt öfver den sakramenskade : fö