vid fönstret och såg åt ett annat håll, då Sams falkblick genast fick en skymt af henne. I detta afgörande ögonblick hittade Sam på att få sin hatt afblåst, och uppgaf dervid ett skarpt och egendomligt skri, som i hast väckte henne: hon kastade sig hastigt tillbaka; hela skaran flög förbi fönstret och höll vid förstuguqvisten. För Elisa låg i detta enda ögonblick vigten af en hel verld. Från rummet, der hon var, gick. en dörr ut åt elfsidan. Hon tog sitt barn på armen och skyndade utför en liten trappa till denna dörr. Slafhandlaren fick henne i föllt sigte i detsamma hon försvann utför elfbrinken; han kastade sig genast af hästen, skrek åt Sam och Andy att de skulle följa honom, och rände efter henne som en jagthund, I detta afgörande ögonblick tycktes henne att hennes fötter knappast vidrörde marken, och i en hast var hon nere vid vattenbrynet. Hack i häl voro förföljarne; och nu, genomträngd af en kraft, sådan Gud endast förlänar den förtviflade, med ett enda vildt skri och hejdlöst språng kastade hon sig tvärs öfver den brusande strömfåran invid stranden och stannade på ismörjan på andra sidan om streken. Det var ett förtvifladt språng — möjligt endast för galenskap och förtviflan; och Haley, Sam och Andy skreko ovillkorligt till och lyfte upp händerna i detsamma hon gjorde det. De stora grönglänsande isstyckena, på hvilka hon tog fotfäste, gungade, plaskade och knakade under hennes tyngd, men hon stod der ej ett ögonblick. Med vilda rop och förtviflans styrka sprang hon öfver på ett annat isblock, och så undan för undan; — snafvande, halkande, uppresande sig igen! Skorna äro sin kos, strumporna afslitna från fötterna och blodet sipprar i hvarje hennes spår; men hon såg ingenting, kände ingenting, tills hon ändtligen skumt, liksom i en dröm, skymtade Öhiostranden, och en karl som hjelpte henne upp i land. ;Du är en ståtlig flicka, du, hvem du än må varal sade karlen med en ed: ; Elisa igenkände rösten och ansigtet af en man som egde en liten gård i grannskapet af hennes gamla hem. Ack, herr Symmes! Rädda tig — för Guds skull rädda mig — göm mig undan!p gade Elisa. orla.d