Aftonbladet – 3 november 1852, sida 1

NEGARLIFVET I ANERMKANSKA SLAFSTATERNA. AF HARRIET BEECHER STOWE. Det är han värd, sade tant Chloe bittert; han. ha förkrossat mångens hjerta. — Vet ni hvad? sade hon dröjande, med en -upplyftad. gaffel: i. handen. p,Det, är all deles. .det som masser Georg. läst för oss ur Uppenba relseboken,. om ade dödades själar under. altareta, oc huru de ropade med hög röst: huru länge dömmer di icke, och hämnas vårt, .blod?, Men i sinom, tid .skal Herren höra dem — ja sanneriigen skall Han så!x Kring tant Chloe, som. var djupt vördad i köket, sam lades .nu alla och lyssnade med öppen mun; och -geda! middagsanrättningen ändtligen blifvit färdig och uppskic kad, hade hela kökspersonalen god ledighet att språk: med :henne, och lyssna. till. hennes anmärkningar. Såna menskor få ju brinna i evinnerlig eld, är de icke så?, sade Andy. . eta . ; nå poet skulle just -vara en lust att se uppål! sade lill ack. . ; ; Barn!s ljöd en stämma, vid, hvilken de alla studsade Det var onkel Tom, som hade kommit in och stod och lyssnade, till samtalet vid dörren. Barny, kära. -barna, sade han, J veten icke hvad Jta len... Evinnerligen är ett fruktansvärdt ord, barn, detä förfärligt att tänka derpå. Sådant må ni ej önska någol menniska. Nej, ingen menniska mer än de der själasäljarnes, sad Andy; det kan väl ingen annat än önska dem det, d äro gå hiskligt elake.s ;Skriar och ropar inte hela naturen öfver dem?, sad tant Chloe.Sjita de inte, dibaruet från modrens brös och sgöljavdet, och de små barnen skrika och hålla mo dren i kjolen — rycka de ej bort dem och sälja dem! ) 80 A. B. n:o 248—256.