Aftonbladet – 2 november 1852, sida 2

Kungliga Teatern. På Kongl. teatern uppträdde i går afton för första gången en ung tysk violinist, hr Otto von Königslöw, uti tvenne stycken. Till inträdesnummer hade hr Königslöw valt Spohrs åttonde konsert (sångscen) hvilken komposition, på samma gång den genom sin konstrikedom lemnar den utöfvande konstnären godt tillfälle att ådagalägga sin förmåga att framhålla violinens många och rika ressurser, äfven genom den milda skönhet och det djupa allvar, mästaren deri nedlagt, blifver en pröfvosten på exekutörens esthetiska uppfattning. Hr K. utförde detta svåra stycke på ett sätt som väl i de aldraflesta fall torde kunna kallas särdeles berömvärdt: huruvida han dock mäktat så införlifva sig med mästarens anda att alla det herrliga verkets skönheter öfverallt framstodo i sin rätta dager är åter något som vi icke vilja bestämdt afgöra, men nog tycktes oss hr K. vara ännu mera hemmastadd uti Ernsts fantasi öfver motiver ur Othello. Denna komposition var rik på hvad vi skulle vilja kalla. modern genialitet, hvilken i sin sträfvan efter originalitet icke så sällån lemnar det sköna ur sigte för att eröfra det pikanta. Utaf det slaget. torde emellertid ifrågavarande fantasi vara en af de smakfullare och med minnet af sjelfva Ernst torde man kunna påstå att hr K. i exekutionen deraf svårligen kan öfverträffas. Han besegrade svårigheterna med elegans och lätthet och gjorde genom sin öfverlägsna techniska färdighet de briljanta .finesserna ännu mera briljanta. Hr K. egersett särdeles godt och välijudande instrument öch hans sång på violinen är utmärkt vacker. Hr K. belönades med rikligt bifall och inropades efter begge numrorna. Huset var ganska godt och tyckes publiken ännu alljempta rå fört Så kade Ina tresse lyssna till Friskyttens toner att döma af de lifliga applåder som i går alltemellanåt läto höra sig, då denna opera. gafs för femte gången under denna säsong. Vi kunna icke underlåta att gifva kongl. hofkapellet en kompliment för det högst utmärkta sätt, hvarpå den aldrig för ofta hörda ouverturen utfördes, hvilken äfven i går såsom vanligt helsades med en särskild applåd. —Lt