Aftonbladet – 2 november 1852, sida 2

Värdinnan, som var sysselsatt vid spiseln med åtskil: igt matlagningsbestyr för den förestående middagsmåltiden, höll just på att nedsticka en: kolossal gaffel i er köttgryta, då Elisag sköna och veka röst hejdade henne. Fvad står på? sade hon. .. År det inte någon färja eller båt som kan föra er öfver till B—, nu? frågade Elisa. Nej visstickep, sade gumman; båtarna ha lagt upp. Det uttryck af ängslan och häpenhet som -dessa-ord framkallade .på Elisas ansigte väckte gummans uppmärk: samhet, och hon, sade forskande: et Ni har angeläget att komma öfver? Är någon sjuk Ni ser mycket orolig ut? Jag har ett:barn som är i stor fara,, sade Elisa, sJag visste ingenting derom förr än i natt, och. jag ha gått ett långt stycke väg i dag i förhoppning att komma öfver på färjan.n Hä det är för bedröfligt,, sade gumman, hvars moderliga deltagande lifligt väcktes; det gör mig rigtig ondt om er. Salomon ! ropade hon genom fönstret utå en liten sidobyggniög. En man i förskinn och mycke smutsiga Händer visade sig i dörren, Säg mig, Salomon); sade qvinnan, mskall den de karlen ro öfver med kärlen i qväll?) Han sade Kan skulle bjuda till, om det vore aldrig gå när möjligt,, svarade karlen: Ser ni, -det är en karl här i grannskapet som ärnal ge sig öfver med.några fastager i qväll, om han kar våga sig ut; han Kommer hit och spisar afton; det bli derföre bäst att ni sitter ner och väntar. Det var ett fö litet sött barns, tillade gumman och bjöd gossen en bi kaka. Men denne, som var alldeles utmattad, grät bara af trötthet. be z Stackars gossel. han är ej van att gå så långt, och jag har skyndat på så häftigt, sade Elisa. Nå vi skola taga in honom i kammaren,; sade gumman, och öppnade dörren till. ett. litet sofrum,: der . er snygg säng stod. Elisa lade sitt trötta. barn på sängen. och; höll dess händer i sina tills detingomnat.: För henne fans ingen hvila. Tanken på hennes förföljare arbetade