Aftonbladet – 2 november 1852, sida 2

Article Image
inom henne såsom en brännande eld, och hon betraktade med trånande blickar den brusande, svällande strömmen, som låg mellan henne och friheten. Här måste vi taga afsked af henne för en stund, för att följa hennes förföljare på deras färd. Ehuru fru Shelby hade lofvat att middagen oförtöfvadt skulle vara på bordet, så visade det sig snart, hvad som så ofta visat sig, att det fordras mer än en person för att göra upp ett köp. Ty ehuru sträng befallning om skyndsamhet gafs i herr Haleys närvaro och framfördes till tant Chloe af minst ett dussin springpojkar, svarade bemälda notabilitet härpå endast med vissa arga fnysningar och knyckar på hufvudet, och förrättade alla sina göromål på ett ovanligt makligt och omständligt vis. Hvad nu orsaken kunde vara, men en öfyertygelse tycktes råda bland tjenstfolket öfverhufvud, att missis ej skulle särdeles illa upptaga att man sölade; och det var för märkvärdigt hvilken mängd af förargliga motgångar oupphörligt inträffade och lade sig i vägen för alla göromål. En stackars kökspiga råkade halka och spilla ut allt. köttspadet, och då var ingen annan råd än att sätta på en gryta och koka nytt köttspad, som förrättades med yttersta noggrannhet under tant Chloes stränga tillsyn, som på alla tillsägelser om skyndsamhet vresigt och kort svarade, att hon väl ej kunde skicka upp en halfkokt baljong på bordet, bara för att ;den ders skulle få ge sig af på jagtens, En snafvade med vattensåen och måste återvända till källan efter nytt vatten; en annan gjorde sitt bästa — eller sitt värsta — med smöret; och litet emellanåt kommo skrattkittlande underrättelser till köket ätt smasser Haley var mycket otålig. och alls icke hade någon ro att sitta, Utan stöfvade till och från fönstren, och ut i verandan och in. igen, oupphörligt,. Lagom åt honom! sade tant Chloe vresigt. Det kommer väl värre oro öfver honom en gång, om han ej omvänder sig från sina vägar. Hans herre kallar ock på honom en dag, få se hur han då kommer att se ut! san kommer 1 pinorummet, och det är säkert det, sade lilla Jack. Va NASA FÖR a

2 november 1852, sida 2

Thumbnail