Aftonbladet – 2 november 1852, sida 1

ONKEL TOMS STUGA) ELLER NEGÄRLIFVET I AMERIKANSKA SLAFSTATERNA. AF HARRIET BEECHER STOWE. Jag ficken ändå!s ropade han triumferande. Om inte jag varit, så hade de väl lupit der ännu. Men jag ficken, jag! ;Ja du din best! röt Haley med grym uppsyn. Om inte du varit, så hade detta förb—e spektakel aldrig händt.: Bevare osg Gud, masser,, sade Sam i en ton af djupaste. nedslagenhet; och jag som rykt och ränt så svet ten lackar af migla Skönt, skönt! sade Haley, du har sluddrat bor nära tre timmar för mig med ditt satans upptåg. Låt os: nu ge oss af, och haf ej mer några fuffens för dig. ;Kors bevara oss, masser,, sade Tom i en gråtmilc ton, tänker ni ta lifvet af oss allihop, både hästar och folk? Vi förmå knappt stå på benen, och kritturen ryk: af svett; Aldrig kan masser tänka på att ge sig af m förrn på eftermiddagen. Massers häst måste ryktas; s hur han tygat till sig; och Jerry, stackare, som haltar Tro inte missie vill låta alldeles förderfva märrn heller Det är minsan ingen så stor brådska, masser; Lisen ä inte stark i fötterna.v Fru Shelby, som till sin stora förnöjelse hade lyss nat på detta samtal från verandan. beslöt nu att göra sit till. Hon framträdde, och i det hon i artiga ordalag ut tryckte sin ledsnad öfver Haleyg missöde, bad hon ho nom stanna qvar till middagen, med försäkran att de gkulle snart vara anrättad. I detta sakernas skick var nu för Haley intet anna att gra än att finna sig deruti så godt han kunde, hva dan han med tvungen uppsyn följde med till salongen under det Sam, sneglande efter honom med en illpari blick, gravitetiskt tågade af med hästarna ned åt stallet ) Se A,. B. n:o 248—254.