Aftonbladet – 2 november 1852, sida 1

SJUNDE KAPITLET. Modrens strid. Man kan svårligen tänka sig en mera ängslig och öfvergifven menniskovarelse än Elisa, när hon styrde sin kosa från onkel Toms stuga. Hennes mans lidanden och faror, och hennes barns fara, allt hvälfde sig och böljade i hennes sinne i före. ning med en oredig och pinsam känsla af vågspelet af att öfvergifva det enda hem hon någonsin vetat af, och försaka beskyddet af en öm vän och matmor, som hon älskade och vördade. Och så skiljsmässan från hvarje bekant föremål — från det ställe der. hon uppvuxit, från träden under hvilka hon lekt som barn, rån skogslunderna i hvilka hon fridfull vandrat om aftnarna så mången lycklig dag vid sin unge makes sida — hela denna skådeplats, som nu utbredde sig framför henne i den klara, iskalla, stjerntindrande vinternatten, tycktes tala till henne förebrående ord, och fråga henne hvad hon tänkte på som öfvergaf ett sådant hem? Men starkare ändå talade moderskärleken, uppdrifven ända till ursinnighet genom en gräslig faras närhet. Hennes gosse var gammal nog för att hafva kunnat gå vid hennes sida, och under ett vanligt förhållande skulle hon endast hafva ledt honom vid handen; men nu bäfvade hon vid blotta tanken att släppa honom ur famnen, och hon klämde honom mot sin bem med en konvulsivisk häftighet under det hon ilade framåt. Den kälfrusna marken krakade under hennes fötter, och hon darrade vid ljudet; hvarje prasslande lif och skymtande skugga dref blodet tillbaka till hennes hjerta och påskyndade hennes steg. Hon förvånades sjelf öfver den styrka som tycktes hafva kommit öfver henne; ty gossen var henne en fjäderlätt börda, och hvarje ilning af fruktan tycktes öka den öfvernaturliga kraft som jagade henne framåt, under det från hennes bleka läppar tid efter annan bönen till en vän der ofvan frambröt: Herre hjelp! Herre beskydda mig!v Om det vore din lille Henrik, moder, eller din Wilhelm, som en rå slafhandlare ville rycka ifrån dig imorgon bittida — om du hade sett mannen och hört att papperen voro underskrifna och inhändigade, och du