Aftonbladet – 2 november 1852, sida 1

Gaf du akt. på honom; Andy?sade Sam: då-har kommit i stallet och bundit hästarna i sina spiltor. Gu var det icke pengar värdt attse hur han svor och anfäktade sig! Svär du, gamla styftel! sade jag i mitt hjerta; vänta skall du få på din fåle så länge mig behagar. Pina död! jag tycker jag ser honom -ännu!s Och Sam och Andy lutade sig mot spiltbommen och skrattade af hjertans grund. Du skulle sett hur djeflig han såg ut när jag kom upp med hästen. Pina död! han skulle krossat skallen på mig om han vågat; och jag stod der sä oskyldig och ödmjuk, kan tänka ! Ja, jag såg dig nog, sade Andy; jo, du är mig en äkta luf, duln Du ljög inte den gångens, svarade Sam; hör du, såg du missis uppe i loftsfönstret? Jag såg hur hon log. ,Tycker du det! jag rände och sprang så jag såg ingenting, svarade Andy. ,Ja så; jo,. ser dun, sade Tom, i det han började rykta Haleys hingst, sjag har förvärfvat mig hvad mar kan kalla en obsalvations-gåfva,, Andy. Det är en ra. sande nyttig sak det, skall du veta, och jag skulle jus råda dig att lägga dig vinn derom medan du är ung ännu. — Håll upp bakskånken der: der felas ett söm. ger jag. — Ser du, Andy, det är just obsalvationsgåfvar som gör skillnad mellan neger och neger. Såg jag e hvad det var för vind som blåste i morse? Såg jag inte bur missis ville hat, fast hon sa aldrig ett ord? Ser du. sådant kallas obsalvation, Andy. . Det är liksom en egen: skap, ser du. Gåfvorna äro mångahanda, men det kom: mer an på hur man ockrar med sitt pund, ser du. Jag tänker, om jag inte hade hjelpt din obsalvatior litet på spåren 1 morse, så hade du knappast vetat hva haren haft sin gång.n i Andyn, sade Sam, du är en pojke som lofvar att bl något med tiden; jag säger dig det rent ut. Jag sätte värde på dig, min gosse; skäms ej att ta ideer af dig Vi ska ingen förakta, Andy; liten kan också bli stor. — Kom, Andy, låtoss nu gå upp till köket. Jag vill svär på att missis ärnar oss någon extra förplägning i dag.