Aftonbladet – 1 november 1852, sida 2

id, hvarunder dervarande krogar skulle få nållas öppna på helgdagsdygnen, har blifvit astställdt af konungens befallningshafvande i änet, hvilken dessutom, enligt Fahlu tidning, senom utfärdad kungörelse påbudit enahanda nskränkning i afseende på bränvinsminutering i andra orter inom länet, i följd hvaraf alla krogar och minuteringsställen, vare sig i stälerna eller på landet, å sönoch helgdagar endast få hällas öppna under följande målidstimmar: mellan kl. 6 och !,8 på morgonen, mellan kl. 12 och 2 på middagen samt mellan kl. 5 och 7 på aftonen, hvarjemte minuteringsställen å lördagen eller dagen före helgdag böra vara stängda kl. 7 på aftonen, och gäster för öfrigt ej tillåtas att vistas i krogrummet under de tider, då detsamma i enlighet härmed skall hållas tillslutet;. allt vid särskildt af konungens befallningshafvande bestämdt vite af 3 rdr 16 sk. banko så för värden som för gästen som häremot bryter. — Förliden gårdag firade Stockholms Prestsällskap sin högtidsdag på frimurarelogen, hvilken jemte en talrik samling af sällskapets ledamöter, bevistades af erkebiskop Holmström, statsrådet Reuterdahl, lagman Cassel, ifvensom af flera kyrkoherdar från Upsala och Strengnäs stift. Högtiden börjades med afsjungandet af en psalm, hvarefter sällskapets ordförande herr prosten Fröst öppnade sammankomsten med en vacker bön. Derpå uppläste sekreteraren mag. Freidenfelt årsberättelsen, hvarafinhemjades, att sällskapet ökats med 10 nya ledamöter, äfvensom att sällskapets hufvudsakliga verksamhet under det förflutna året, utom ett föredrag af öfverhofpredikanten Nordenson om det kyrkliga tillståndet i Tyskland, bestått i ifliga och allvarliga diskussioner rörande dagens vigtigaste frågor i afseende på svenska kyrkans tillstånd. Sedan beslut blifvit fattadt om inbjudning till rikets öfriga prestsällskaper om en allmän sammankomst på tid och ställe, hvarom man framdeles kunde öfverenskomma, hade sällskapets bestyrelse fått uppdrag att, med biträde af särskildt tillkallade ledamöter af sällskapet, handlägga detta ärende. Sedan ordföranden, enligt sällskapets stadKar, afslutat de vanliga göromålen, uppträdde en utsedde talaren för dagen, kongl. hofpredikanten Wenström, och höll ett tal om 1637 års kyrkomöte, hvilket han ansåg såsom Sveriges sista verkliga kyrkomöte. Talaren redogjorde utförligt för nämnde mötes förbandlingar och genomgick synnerligast det märkliga tal som dervid hölls af erkebiskopen Laurentius Paulinus Gothus, hvarslefnad han äfven tecknade. Efter en tillämpning häraf på svenska kyrkans nuvarande förhållanden,