Aftonbladet – 1 november 1852, sida 2

fingrarne gick Sam fram till hingsten, strök och klappad honom, och tycktes göra sitt bästa att lugna djuret. Un der sken att. bättre spänna till sadelgjorden insmugglad han behändigt under sadelkåpan ett litet ollon, på så sät! att den minsta tyngd på sadeln skulle pina och plåga de retliga hästen, utan att efterlemna minsta skråma eller sår Se sål, sade han och klippte med ögonen med e förnöjd uppsyn; nu är du burgen!ts I detta ögonblick syntes fru Shelby på balkongen oc vinkade åt honom: Sam framträdde med så: fast föresat att göra sin cour, som någonsin kandidaten till en le dig tjenst hos drottning Victoria eller Förenta Staterna president. . Hvarföre har du sölat så länge,5Sam? Jag befalld Andy säga dig att det var-brådtom. xGud nåde mig så visst, missis:, sade Sam, kund ej få tag i kamparna så gesvint; gingo i bet på sörängen längt för pocker i våld.w Si Sam, huru ofta skall jag nödgas påminna dig att e missbruka Guds namn, och dertill blanda detta helig; namn med fula svordomar? Sådant är syndigt., sAck, Gud tröste mig, missis, det skail jag aldri; glömma! Skall aldrig säga så mer. ySam, Sam! och nu sade du ju det igen! xSade jag? Store Gud! Det var väl — hm — Ne lit på det, missis, det skall aldrig hända mig mer Du måste taga dig still vara, Sam.s Gif mig tid, gif mig tid, missis; jag skall nog akt; mMIg. Godt, Sam. Nu skall du följa med herr Haley: fö att visa honom vägen och bistå honom. Akta hästarna Sam; du vet Jerry haltade litet förra veckan; du får e rida för häftigt. : ; Fru Shelby sade de sista orden med låg röst och sär deles :eftertryck. — i Alldeleg, ingalunda! sade Sam och blängde upp me ögonen, i det -hån såg-högst snusförnuftig ut;-Gu hjel.., Husch, inte säga sålv skrek han och drog å sig: andan med ett uttryck af barnslig rädsla, som tvan; hans.-matmoder vatt skratta; :antingenhon ville eller ej Ja, missis, jag skall nog akta kamparna!l.