Aftonbladet – 1 november 1852, sida 2

MUSIK. Folksångföreningens soiree, som i gär afton gafs i nedre börssalen, var icke så talrikt besökt (knappt 400 personer) som för det vackra ändamälet — att afinkomsten bilda en sjukhjelpskassa inom föreningen — hade varit att önska, men dertill bidrog sannolikt. utom teatrarna att Bildningscirkeln i går firade sin högtidsdag, hvilken bevistades af cirka tusen personer. Bland de mänga numror hvarpä programmet till denna soir6e hade att bjuda förekom äfven en qvartett för piano, violin, viola och violoncelle af vär förtjenstfulle inhemske kompositör hr Gille, och hvilken qvartett lemnade nya bevis på de vackra och mähända mindre vanliga egenskaper af renhet och flärdfrihet-i stylen, som man är van att äterfinna i hr Gilles kompositioner. Pianostämman utfördes af den unge och lofvande pianisten hr Lindholm; de andra stämmorna af amatörer: En vacker Nocturne för fagott med qvintettackompagnement af hr J. Bendix började andra afdelningen och hvari hr Grabow med vanlig skicklighet utförde fagottsolon. Hr Zeller spelade Kalliwodas svära fantasie öfver temer ur Fra Diavolo på ett sätt som tillskyndade honom ett lika starkt som rättvist bifall. Käckens innerligt vackra Zwiegesang sjöngs af-hr Uddman med mycken känsla och god uppfattning, och likaså solopartiet i Möhrings utmärkt sköna och fridfulla: Sof i ro,, hvilken säng på ett lika vackert som passande sätt afslutade soiren, hvars öfriga numror utgjordes af mer och mindre anmärkningsvärda chörer, nästan alla förut bekanta och nu som vanligt af Folksångföreningens chör med lif och raskhet utförda. Uti Möhrings vackra Sång i skogen hade man nöjet att i solopartiet få äterhöra hr Gruner, hvars bariton är lika vacker som hans föredrag är flärdlöst och innerligt musikaliskt. Säsom vi hört uppgifvas skall fråga vara om hr Gruners fästande vid den kongl. scenen; om detta bekräftar sig, lyckönska vi kongl. teaterdiiektionen till en sådan acqvisition. —b.