Aftonbladet – 1 november 1852, sida 2

Article Image
otåliga kreaturet, som snart ryckte omkull Sam, och sedan han uppgifvit ett par arga gnäggningar, sträckte af i fullt fyrsprång ned åt ängen, åtföljd af Jerry och Bill, hvilka Andy ej underlåtit att släppa lösa enligt öfverenskommelse, ytterligare skrämmande dem med förfärligt skriande och hojtande. Och nu blef ett uppträde af ytterlig förvirring. Sam och Andy sprungo och gallskreko — hundar började skälla från åtskilliga håll — och Mike, Moses, Mandy, Fanny och hela gårdens öfriga barnskara af båda könen klappade händerna, skreko, sjöngo och hurrade med näsvis beställsamhet och outtröttlig ifver. Haleys hingst, hvit till färgen, och liflig och snabbfotad, tycktes riktigt gutera, detta uppträde; och emedan han till vädjobana hade en stor äng, af nära en fjerdingsvägs längd, sluttande hela vägen ned åt en oländig skogsmark, tycktes han finna ett obeskrifligt nöje uti att se huru nära ban kunde släppa sina förföljare inpå sig, och sedan, när de kommit honom på en handsbredd när, fnysa, sparka bakut och sätta af som en pil in bland busksnåren. Ingenting var mera långt ifrån Sams uppsåt än att få fast någon af den lilla truppen förr än han tyckte tider vara — och hans ansträngningar voro isanning heroiska. Liksom Richard Lejonhjertas svärd som alltid blixtrade i spetsen och i det tätaste stridstumultet, så gr öde Sams fladdrande palmblad öfverallt är någon lägenhet tycktes a sig att fånga hästarna: der rusade han fram med fåld. lans. skriande med full hals: Tag fast dem nu! Tag fast! Tag fast! på ett mätt att han genast skrämde dem på flykten. Haley rände fram och åter, förbannade, svor och stampade om hvartannat. Hr Shelby försökte förgäfveg skrikande utdela befallningar från balkongen, och fru Shelby från sitt kammarfönster föll ömsom i skratt och förundran — icke utan en liten aning om hvad som låg i bottnen på denna villervalla. ; Slutligen mot klockan tolf visade sig Sam triumferande, ridande på Jerry och förande såsom handhäst Haleys hingst som rykte af svett, men med sina eldsprutande ögon och utsperrade näsborrar nogsamt visade att frihetsanden hos honom ännu e hade lagt sig. fork) (Forts.

1 november 1852, sida 2

Thumbnail