Aftonbladet – 1 november 1852, sida 1

ning med afseende på sin egen fördel, som skulle prydt mången hvit patriot i kongressen i Washington. Det blåser en underlig vind nu, det är vissta, sade Sam högtidligt för sig sjelf, i det han mönstrade sina pantalonger och mycket behändigt med en knappnål ersatte en förlorad hängselknapp, eit pshitt af mekaniskt snille hvaröfver-han tycktes vara riktigt stolt. Ja, det blåser en underlig vind nuv, upprepade han. sDer är nu Tom kaputt — den enas död är den: andras bröd — en an kan nu ro upp sig; hvarför skulle det ej kunna blifva jag? Se det är frågan. Tom lunkar verlden omkring — stöflarna smorda, pass på flickan — Hvem skall-n upp i stället? Sam, hvarför icke du? HvarOr ej: ;Hej, Sam — Sam! Masser befaller att du genast sadlar Bill och Jerry, ropade Andy, afbrytande Sams monolog. Hej, hvad står nu på, pojkbyting?, Hvad? du lär inte veta att Lisen gifvit sig af med sin pojke?n Vill ägget lära hönan värpa? svarade Sam med obeskrifligt förakt; .visste det långt före dig, pys; hvad de der pojkarna nu ha för inbillningar!, Nå hurusomhelst så vill nu masser att du genast kommer upp med hästarna, och du och jag skola följa med masser Haley och taga fatt henne. i Jo, jo, nu kommer min tid! sade Sam. Nu kallar man på Sam, han är den rätte. Skall få se om jag inte kniper henne; Sam kan, han!s Men, kära Samv, sade Andy, jag skulle råda dig att vända på den saken en gång till; ty missis är inte angelögen om att Lisen blir knipen, och det kan bli dig ett surt äpple att bita uti.s Hvad säger du? mälde Sam, och gjorde stora ögon. Hur vet du det? ön yHörde henne med egna öron så säga, denna välsignade morgon, då jag bar in massers rakvatten. Hon skickade mig att se efter hvarför Lisen ej kom att kläda henne; och när jag sade henne att Liten var sin kos, så springer hon upp; och så här säger hon: Gud vare prisad, säger hon: och masser, han blir topp rasande, och