rade sätt hvarpå ni inträngt i roin salong i dag. Så mycket vill jag likväl säga, alldenstund liknelserna det påkalla, att jag ej ämnar tillåta att några misstankar kastas på mig sågom skulle jag på något vis varit med om något underslef i den här affärepv. Dessutom skall jag befinnas redo att lemna er allt biträde, af hästar:och folk med mera, för återfåendet af er egendom. — Och nu, Haley, sade han, i det han plitsligen slog om från tonen af en kall, högtidlig värdighet till sin vanliga öppna och hjertliga ton — det bästa ni nu kan taga er för är att se glad ut och gpisa litet frukost, så få vi sedan se hvad som vidare är att göra.v Nu uppstod fru Sheiby och sade att hon var förhindrad att vara med vid frukostbordeti dag, och sedan hon åt en ganska reputerlig mulattska uppdragit att servera kaffet ät herrarne, lemnade hon rummet. Min ringa fysionorsi lär inte anstå lilla nåden, kan jag märka., sade Haley med ett misslyckadt bemödande att antaga en ledig ton. Jag är icke van att höra någon tala om min hustru i en sådan der obesvärad ton,, sade herr Shelby, torrt. Ber om ursäkt! bara ett litet skämt kan ni förstån, gade Haley, Somligt skämt är mindre behagligt,, genmwälde Shelby. Förb—t tvärsäker nu, sedan jag skrifvit under de der papperen, den sakramenska karlep! pnttrade Haley inom sig; jag tror han växt en hel aln sedan dess.n Aldrig Har väl en premierministers fall vid ett ho! väckt större uppståndelse än underrättelsen om Toms öde gjorde bland hans ståndsbröder på godset. Det utgjorde talämnet bland alla, och i hvarje vrå; och det hade blifvit nära nog den enda sysselsättningen, så väl inom hus som på fältet, att utbreda sig ötver de förmodliga följderna deraf, Elsas flykt — en oerhörd tilldragelse de; på stället — bidrog icke heller litet att sätta sinnena och Itungorna i en ovantig rörelse. Svarta Sam, såsom han allmänligen kallades, emedar han var nära tre nyanser svartare än någon anvan nat tens son på godset, stod och begrundade saken från alle Isidor med en öfverblick i uppfattningen och en beräk: