Aftonbladet – 1 november 1852, sida 1

öfver all beskrifning, under det de hukade och svängde sig än hit och än dit undan smällarna af hans nidepö, och slutligen, när de alla på en gång gåfvo sig utför nedplumsade i en vidunderligt hvimlande röra på : der sandade framkörsplatsen, der de togo till fötters, hojtande af alla krafter. Om jag hade de satungarna! mumlade Haley mel: lan tänderna. Men herrn har inte fått dem än!s sade Andy, mec en triumferande fiogerknöäpp, och i det han gjorde någr oförlikneliga grimaser åt slafhandlaren på dess rygg se dan han väl kommit på behörigt afstånd. ;Det måste jag säga, herr Shelby, ni har kokat er rätt kuriös soppa åt mig! sade Haley, i det han utar krus rusade in i salongen. Jäntan lär vara sin kos mec ungen, hör jag? sHerr Haley, jag får göra er uppmärksara på att böj är fenntimmer i rummet, sade hr Shelby. Ber om urgäkt, min fru, sade Haley, bugande sig för fru Shelby ovårdigt och halflörläget; men jag säge ändå, hvad jag sade nyss, det der liter högst förunder ligt, Är det sant, herre? o Min herrev, sade Shelby, så vida ni vill tala me mig, så måste ni litet rätta er efter hvad som bruka bland bättre folk, Andy, tag emot herras hatt och rid spö. Tag er en stol, berre. Ja, min herre; jag är led sen att säga, att den unga qvinnan, som antingen ståt och lyssnat, eller annars dragit misstankar om saken, ta git sitt barn i natt och rymt sin. väg. — Jag hade väntat mig rent spel i den här saken, de får jag bekännan; sade Haley. Herrel sade Shelby med skarp ton, hvad menar r med den anmärkningen? Om någon vågar angripa mi beder, få bar jag ej mer än ett svar på sådant. Slafhandlaren drog öronen åt sig vid dessa ord, oc sade i 1 Nögot mera nedstämd: ton. att det var fander 83 härd, för en karl eom gjort en god affär, att nödga Årypa 2 sådant sätt. Herr Haleyo, sade Shelby, om det ej vore min öf veriygelse att ni hade nägot skäl att vara missbelåter så skulle jag ej bafva fördragit det ohyfsade och obesvö