bota det, lika litet som vi; — men att försvara det! — det är hvad jag aldrig kunnat begripa. Jag tror ej heller att du satte mycket värde på den der predikan Ja jag fär bekänna, sade Shelby, watt de der andliga herrarna stundom drifva sakerna något längre än vi fattiga syndare skulle fördrista oss till. Vi verldsmenviskor mäste blunda för mycket här i verlden, och vänja oss vid mycket som just icke är så fullkomligt vackert och rätt. Men när prester och qvinnor börja på med sina ytterligheter åt det ena hållet eller det andra, då kan icke böfveln följa med, och icke jag heller. Men nog härom; jag förmodar du inser, min bästa, sakens nödvändighet, och att jag gjort det bästa som i sådana omständigheter kunnat göras.e Ja, äh jal, sade fru Shelby häftigt och tankspridt svängande sitt guldur om fingret. Jag har inga juvelei af något värden, tillade hon tankfullt; men skulle ej de bär uret kunna göra någonting? — det kostade mycke penningar då det köptes. Om jag endast kunde rädd: Elisas barn, skulle jag gerna ge till hvad som helst.s Det gör mig ondt, mycket, mycket ondt, Emilin, sad berr Shelby, vatt detta tar dig sö; men det gagnar tyvär till intet. Saken är den, Emli, att allt ärredan afgjordt köpebrefven äro redan undertecknade och i Haleys hön der; och du borde tacka Gud att det ej står värre. Dun mannen har haft i sin makt att ruinera oss allahop — och nu äro vi honom qvitt. Om du kände den manne: så väl som jag, så skulle du tycka att vi sluppit undai för godt köp. vÄr han då så hårdhjertad?, Åh, icke precist någon grym menniska, men ett bjert af sulläder — en menniska som lefver och andas bara handel och profit — kall, obeveklig, ibållig, som döde: och grafven. Han skulle sälja sin egen mor, om ha såge en god profit dervid — utan att vilja gumman nå got ondt, förstås.s ,Och denna usling rår nu om den gode trogne Tor och Elisas barn? i Ja, min bästa; och jag försäkrar dig att detta går mi rätt mycket till hbjertat; det pinar mig att tänka derpi Haley har brådtom; han vill taga besittning af sin egen