Aftonbladet – 29 oktober 1852, sida 2

Han heter Haley,, sade Shelby med en knyck af missbelåtenhet, och fortfor att hålla ögonen jästade på brefvet. : Haley! hvad är det för en, och hvad har han här att skaffa, söta du? Hå, det är en karl som jag gjorde några affärer med när jag sist var i Natchez, sade hr Shelby, Och på den räkningen gjorde han sig så hemmastadd och kom hit till middagen? ,Hå kors! jag hade bjudit honom; jag hade några räkningar att uppgöra med honoma, sade Shelby. Är det en negerslafhandlare?n sade fru Shelby, som bemärkte en viss förlägenhet i sin mans sätt. ,Hvar har du tagit den iden ifrån?, sade hr Shelby och säg upp. Ha, jag vet inte — Elisa kom in här, strax efter middagen, alldeles utom sig, gråtande och skrikande, och sade att du höll på och talte med en slafbandlare, och att hon hört honom göra ett anbud på hennes gosse — det lilia söta kräket! ,Sade hon så? mölde hr Shelby, och såg åter ned i sitt bre, i hvilket han för en stund tycktes vara alldeles fördjupad, utan att märka att han höll det upp och ned. Det måste fram, sade han inom sig; så godt nu som en annan gång.s Jag sade Elisa, återtog fru Shelby, i det hon fortfor att utreda sitt hår, att hon var en liten toka med sina farhågor, och att du aldrig hade någonting att skaffa med det der elsgs folket. Jag vet nog att det alrig fallit dig in a ja nägon af de dina, — aldraminst ät en såd-a ) Hör på, Erilis, sade hennes man, så har jag allid segt och menat; men saken är den, att mina affire då nu så, att jag j kan reda mig på avnat vis, Jag ä! tvungen att Balja at värt folk. Till din Ger nn? Omdjligt, Shelby, det kan e vara ditt allvar.o Jag maste, tyvärr, säga att så är, sade hr Shelby. Jag bar gått in på att sälja Tom., Hvad! vår Tom? — denna goda, trogna varelsen — din trogna tjenare från barna-åren! O Shelby, Shel: