Aftonbladet – 29 oktober 1852, sida 2

,Det är gjordtn, sade herr Shelby, i en långsam ton; och i det ban drog djupt efter andan upprepade han ännu ea gång: :det är ujordt Ni är ej särde!es glad deröfver, tyckes mig? sade slefbavdlaren. Haley,, sade herr Shelby, jag hoppas ni ej glömmer det ni gitvit mig ert hedersord att ej sälja Tom utan att veta i hvad slags hinder han kommer? Åh nej, åh nej., sade sisfhandlaren. Omständigheter, som ni vet, hafva tvungit mig,, sade Shelby högdraget. Nå väl, ni förstår de kunna tvinga äfven migv, sade slafbandlaren. Emellertid lofvar jag att göra mt bästa för att skaffa Tom ett godt ställe; att jag skulle behandla honom illa, det behöfver ni ej frukta, Om de: är någonting jag tackar vår Herre för, så är det för de: jag alls icke är hårdbjertad. Eiter de urplysningar, som slafhandlaren förut hade gifvit beträffande sina humana grundsatser, könde sig m Shelhy just icke sördeles lugnad af dessa förk!aringar: men emedan de likväl utgjorde den bästa tröst, som för tillfilet s:od tll buds, så lät han slathsndlaren gå utan att siga någonting vidare, och satte sig att röka en cigarr i ensamheien. FEMTE KAPITLET. af ego Herr och :u She by hada begifvit sig till sitt sofrum. Han lög utstriest i eu stor, b-qväm linstol och läste nå gra bret som iale ankommit m d altonposten, och hot stod frawför sin pegsl syvesvt art wreda de kon-tgz flätor och lockar i hilk. Eb a ade upplagt bonnes bär ty en elun hor vagn t sin kas mi jungfrus bleka kindo och förgrätua ögou, hade hon gifviv henue lof tör qvällen och -bedi henne gå til sings. Hennes sysselböttning ledde helt naturlist h nnes tavksr på hennes samtal mer Elisa på efterm ddagin; hon vä0de sig till sin man och sade vårdslöst: Hör nu, Arthur, hvad var det för en simpel karl som du hade skaffat på oss till middagen i dag? nsr vid ombyte