Aftonbladet – 29 oktober 1852, sida 2

oy! — och du hade dertill lofvat honom sin frihet — både du ock jag hafva väl en hundra gånger talat med nonom derom, — Ja nu kan jag tro allting — nu kan ag tro att du kunnat sälja lilla Harry, den stackars Elisas enda barn!, sade fru Shelby i en ton midtemellan sorg och harm. Nå i Guds namn, efter du ändå måste veta allt — det är så, Jag har gått in på att sälja både Tom och Harry; och jag förstår ej hvarför jag skall anses för ett vidunder för det jag gör hvad alla menniskor göra hvarenda dag.n Men hvarför af alla välja just dem ? sade fru Shelby. ,Hvarför sälja dem, framför alla andra på godset, om då nödvändigt säljas skulle? vEmedan de betalade sig bäst — det är skälet. Jag kan välja en annan, om du så vill. Karlen gjorde ett högt bud på Elisa, om det smakar dig bättre., sade herr Shelby. Den skurken!, gade fru Shelby häftigt. Nå jag lyssnade ej ett ögonblick dertill — just för din skull ville jag ej göra det — får jag ej räkna mig det litet till godo?, Bästa vän, sade fru Shelby, sansande sig, förlåt mig. Jag har varit för häftig. Jag blef så öfverraskad, jag var ej beredd på något sådant; men visst tillåter du mig inlägga en förbön for dessa st ckars kräken. Tom ir en ädelsinnad, trogen själ, så svart han är. Jag är viss på, min Artbur, om det gällde skulle han gå i döden för dig., ;Det är så, jag vet det nog. Men hvartill tjenar def att tala härom? Jag kan ej hjelpa det.n Hvarför ej göra en penninguppoffring ? Jag vill gerna gifva min skärf till offret. O helby, Shelby! Jag ha sökt — sökt så redligt och troget en kristligt sinnac qvinna kan — att u. pfylla mina pligter mot dessa arma. enfaldiga, osjelfständ:ga varelserna. Jag har i åratal sörj för dem, undervisat dem, vakat öfver dem, tagit del a alla deras små bekymmer och fröjder; och huru skal jag någonsin kunna se dem rent i ansigtet om vi, fö en lumpen vinnings skull, sälja en så trogen, ypperlig hängifven tjenäre som stackars Tom, och i en handvän.