Aftonbladet – 29 oktober 1852, sida 1

Article Image
andra åter hopslogo händerna; eller omfomnade hvarandra med förtjusning, hksom de redan hade hunnit öfver till den sälla stranden. Så följde åtskilliga förmaningar, eller berättelser om inre andlig erfarenhet, allt blandadt med sång. En gråhårig gumma, som längesedan ej mer förmådde arbeta, och som stod. i högt anseende såsom ett slags krönika för forna tider, uppstod, stödde sig på sin staf och sade: Hören barn! Mycket glad är jag att skåda eder och höra eder än en gång i min lefnad, ty jag vet ej huru snart Herren skall kalla mig hädan till sin herrlighet; ty är jag ständigt redo, kära barns mig tyckes liksom hade jag mitt lilia knyte i ordning och reshufvan på, och stode och väntade på postvagnen som skall komma och föra mig hem. Ibland, om nätterna, så tycker jag ait jag hör hjulen skramla, och tittar upp och lyssnar. Hålien J-eder också redo, ty se, jag säger eder barn, ällasammans,, sade hon och stötte häårdt med sin staf i golfvet, den der herrligheten är en mäkta stor ting! Den ar en mäkta stor ting, kära barn — J kunnen ej fatta det -— den är förunderligo. Och gumman satte sig åter, under strida tårar, Jiksom aildeles öfvermannad, under det hela kretsen uppstämde : ,;O ! Kanaads land, du förlofvade land! Du min vandrings ljufliga mäl!s Masser Georg läste nu på begäran sista kapitlet i Uppenbarelseboken , ofta afbruten af utrop såsom dessa: Märk väl detta! Hör, hör! Lägg det på bjertat!v vAck! skall ej detta snarligen komma?, ij Då Georg, som hade ett godt hufvud, och af sin moder fått en god undervisning i religionssaker, fann :sig vara ett föremål för allmän beundran, föll han in emellanåt med förklaringar ur egen fatebur, med berömligt allvar och värdighet, hvarför han beundradeg af de unga och välsignad s af de gemla: och alla kommo öfverens era tt oe tv) kunvat lägga ut det bättre än han 2 igt ett under. Onkel Tom var ett slags patriark i gudliga saker, och gick och. gällde derför i hela orten. Emedan han af naturen hade ett skaplynne hvaruti sträng sedlighet var det gjorde. så att var pri E

29 oktober 1852, sida 1

Thumbnail