Aftonbladet – 29 oktober 1852, sida 1

Georg samtyckte gerna härtill; ty en gosse är alltid med om det som: gör. honom till ven person af vigt. Stugan fylldes snart af en brokig samling, allt från den gamle gråhårige patriarken om äåttatio är, ned till den unga flickan och gossen om femton. FEttlitetoskyldigt sqvaller började om åtskilliga saker och ting, som att gamla tant Sally hade fått sg en ny röd halsduk. och huruledes missis ämnade ge Lisen sin brocherade nättelduksklädning, när hon fått sin nya sbarge, färdig: och huruledes masser Shelby ämnade köpa en ny röd. fuchs, som skulle bli en rigug prydnad för herrgårds: stallet. Negra af dessa fromma tillhörde herrskap itrakten, hade kommit med dessas tillätelse, och medförde åtskilligt nyhetsförråd om ditt och datt som passerat i orten, och som gick laget omkring med lika Jiflig. omsättning som dylikt kram plägar hafva. i högre kretsar. Efter en stund började sången, till samtliga närvarandes synbara belåtenhet. Icke ens det ofördelaktiga a! ett visst näsljud i intoneringen förmådde störa intrycket af deisig sjelf vackra rösterna som uppstämde på en gang vilda och själfulla. melodier. Orden voro stundott de allmänt bekanta och vanliga hymnerna som sjungas i kyrkorna. stundom åter afett vildare, mera obestämd skaplynne, hemtade från de stora predikomötenapå fria fältet. Omqvädet i en af de sistnämnda, af följande lydelse, sjöngs med djup känsla och andakt: Ett lif i strid, En död i frid, Och herrlighet evinnerlig.v En annan af deras ölsklipgssånger upprepades flers gånger; och lydde så här: Jag gär hädan till vär Fader, säg, vill du ej följa mig? Ser du ej Guds englar vinka oss från mörkret upp till sig Ser du ej den gyllne staden, dit vi trå sk innerlig? alad hegerns själ, eldig och poetisk, fäster sig gerna vid hyms ner.och uttryck som bära en liflig och. varm färg; och alltefter. .som .de sjöngo. började somliga le, soråliga ropa; vy ich iv