Aftonbladet – 28 oktober 1852, sida 1

Inte så der, onkel Tom — inte så der, sade har lifligt, då onkel Tom drog slutstrecket af sitt g åt galer sida; det blir ett q, ser ni.v : Ja, säg då, blir det så? sade onkel Tom, stirrande med en vördnadsfull och beundrande uppsyn, då hans unge lärare med flik hand uppritade en otalig mängd qn och gn till hans uppbyggelse; sedan tog hanvite griffeln mellan sina klumpiga och styfva fingrar öch bör. jade tåligt å nyo. oo Huru lätt det der hvita folket har för allting.! sade tant Chloe, i det hon gjorde ett uppehåll i sin syssel: sättning att med en fläskbit smörja ett halster som hon höll i handen, och betraktade masser Georg med beundrande stolthet. Hur det går förn att skrifva, godt folk! Och: att läsa i: bok sent Och sen att komma hit om djujlarna och :hålla skolallos oss — det är rigtigt ,schangtilt I Men, tant Chloe; vet ni jag börjar blirasande bungrig,, sade Georg. ,År icke fökon i formen der nu snart fullgräddad?s Alldeles fullgräddad, masser Georgo, svarade tant Chloe; :sedan hon: lyftat på locket ock tittat efter; pbrynar sig pröktigt; den allra raraste färg. Slår mig inte felt; sådant. Missis ville härom dagen att Sally skulle försöka grädda en kaka: det var för att lära henne, sa bop. Woja mig, söta missis, sa -jag; det skär mig i bjertat att se Guds gåfvor förspillas! Jo det blef en kaka — bucklig och bränd — ingen fagon mer än gom min gamla sko.— Var inte värdt ! Och med detta slututtryck af förakt för stackars Sallys oförmåga, lyftade tant Chloe hastigt locket af kastrullen och aftäckte för verldens ögon en. äggkaka för hvilken ej en ministerkock behöft blygas.. Sedan nu denna rätt, gom uppenbarligen skulle utgöra qvällsmåltidens spicce de rsistence,, lyckligen lupit af stapeln, blef det nu fulit allvar med bordets servering. sUndan, pojkar, undan Peter, undan Moses, ur vägen Begeringart Ligg ej i vägen, lilla Polly, sötunge! Mamma skall ge dig en gobit snart. Se så, kära masser Georg, tag nu bort böckerna, och sitt ned till bords