Aftonbladet – 28 oktober 1852, sida 1

På denna matta brukade tant Chloe, såsom ett fruntirn mer af verld,. vanligen taga sin högtidsplats, och betral tade densamma, i förehing med paradsängen framför hvi ken den låg, och hela vrån ändtligen, med en viss vördnac och den hölls, så mycket möjligt var, fredlyst från säm folks intrång och profanationer. Denna vrå var nu, till: gägande, husets salong,. I ett annat hörn stod e säng af blygsammare utseende, och tydligen ämnad a begagnas. Väggen ofvanför spiseln var prydd med å skilliga grant kolorerade träsnitt som föreställde biblisk historier, samt ett porträtt af general Washington, teck nadt och färglagdt på ett sätt som säkert skulle väcl förundran hos hjeliten om -han råkat få skåda sin afbil På en simpel bänk i vrån voro ett par ullhåriga poj kar, med blixtsvarta ögon och frodigt glänsande kinde sysselsatta att öfvervaka en liten systers första försök konsten att gå, hvilka, såsom vanligt, bestodo uti attres sig upp, balansera ett ögonblick, och sedan tumla öfve! ända.— och blef hvarje misslyckadt försök. ursinnigtar plåderadt såsom ett rigtigt eqvilibristiskt konststyeke.: Ett bord, något giktkrämpigt ;i benen, hadeblifv framfivttadt midtemot spiselbrasan; och företedde på de hvita bordsduken flera brokiga tallrikar-och terriner, jem! andra tecken till en annalkande måltid. Vid detta bor satt onkel Tom, herr Shelbysg bäste man, inspektor, rät tare och stallmästare; hvilken, såsom den blitvande bjel ten i vår berättelse, vi måste daguerrotypera för våralö sare. Han var en storväxt, bredaxlad, starkt byggd mar af en djupt glänsande svart färg, och med ett ansigt hvars äkta afrikanska drag buro ett egendomligt uttryc af allvarligt och djupt förstånd, i förening med mycke känslighet och godhet. Det hvilade öfver hela har väsen ett visst tycke af värdighet och sjelfkänsla, me mildradt af en hängifven och ödmjuk enfald. Han var i detta ögonblick mycket ifrigt sysselsatt me en skiffertafila som han hade framför sig, påchvilken ha mödosamt och långsamt stretade med att rita bokstäfve efter en förskrift, hvilket arbete förrättades under led ning af unga masser Georg, en liflig, vacker gosse or en tretton är, som tycktes fullkomligt väl uppbära vär digheten af en preceptor.