Handelsoch Näringsfriheten. Om detta ämne läses i Bohus Läns Tidning följande: Ibland försöken att inskränka de allmänna friheter, som i sednare tiderna äfven hos oss börjat utbilda sig, och hvilka försök nu synas grundas på stora förhoppnivgar på reaktionens seger, äro de som äsyfta återgäendet till gamla skräväsendet och handelstvänget förtjenta af all uppmärksambet. Man har nemligen sett det konservativa partiets organer framträda med sina gamla klagovisor öfver handelsoch näringsfriheten, samt göra allt hvad de kunna för att förvilla begreppen em nyttan och nrödvändigheetn af de principer, som legat till grund för de nya, visst ej på längt när enskilda friheten tillräckligt skyddande, men dock något gynnande, lagstadganden. Det kan säledes icke betviflas, att ju man på det hället tänker att begagna tillfället om ett sådant yppar sig att inskränka de få friheter, af hvilka nationens stora majoritet dock redan befunnit sig väl, och säkert skulle finna för sig ännu lyckligare, om de pä ett klokt och konseqvent sätt efterhand utvidgades och stadgades. v Ibland andra tidningar, som uppträdt med anmärkningar och framkastat tvifvelsmäl mot näringsoch handelsfrihetens lämplighet för värt land och folk, är äfven den Svenska Tidniogen,. Den har nyligen blottat en del af de skefva äsigter, som konservatismens kämpar alitid hyst och fortfarande hysa i detta ämne. Nägra deribland äro likväl nu på ett så eget sätt framställda, att vi tro oss böra framhälla dem till en kort granskning. Svenska Tidningen, som ej kan bestrida, att ju handelsoch näringsfriheten, öfverallt i verlden der den fätt göra sig gällande, gagnst och befordrat folkets välstånd och upplysning, pästäår likväl att den icke duger för Sverige. Den är blott nyttig i länder, som antingen hafva mycket ringa befolkning och äro föga uppodlade, eller ock hafva en mycket talrik befolkning. Satsen synes just vara ett bevis för motsatsen af Svenska Tidnirgens pästäende; ty dettorde icke vara mänga länder, som på samma gäng visa sä stora skiljaktigheter i foikantal och uppodliog:som värt land. Jemförom t. ex. Skäne och nägra delar af medlersta Sverige med de öfriga och isynnerhet norra provinserna! Man skall dä genast finna, att de begge ytterligheterna, som Svenska Tidningen anser såsom gagnade af de nämnde friheterna, hos oss finnas mähända i starkare proportion än nägorstädes. Vidare pästär Sv. Tidniogen, att dessa friheter skulle utöfva ett menligt inflytande på husslöjd och husflit. Nägot mera barrockt än detta påstäende kan man väl knappast tänka sig. Hvad är väl t. ex. näringsfriheten annat än just högsta utvecklingen af hemfliten och husslöjden? Är det icke sjelfva erfarenheten om den skyhöga galemskapen att instänga alla slags handtverk och slöjder i städerna och hindra landtfolket att bedrifva dem i landsbygderna, som under mer än 100 är hos oss efterhand föranledt eftergifterna för det ena yrket efter det andra, att få utöfvas friare och allmänligare? Är det ej denna erfarenhet, som ännu i dag gör att folket ropar på mera utsträckt frihet, under det att nägra få klassoch en del rent personliga intressen motsätta sig en sådan? Och huru är det väl möjligt att busslöjd och husflit kunna framgå till någon lönande produktion eller lösrycka sig ur det tynande tillstånd, hvari de under näringstvänget befinna sig, om de icke kunna tillgodogöra sig de fördelar, som uppfinningar och förbättringar i tillverkningssätt, lättade kommunikationer, säkrare och lifligare afsättning m. m. erbjuda, och utan hvilkas begagnande hvarje utbyte eller realiserande af hemmets tillverkningar blifver försväradt eller nästan omöjligt. Lika enfaldigt är räsonnemanget, att handelsfriheten skulle vara skadlig derigenom att t. ex. allmogen frestades att köpa öfverflödsvaror och grannläter m. m.; ty det vissa är, att allmogen, bättre än näsonsin de högre klasserna i städerna, vet att lämpa sin hushällning efter sina ringa tillgångar, tvingad af skatter och onera utan tal att inskränka sig till det mest nödvändiga. Men det är just handelsfriheten, som skulle sätta allmogen och folk af alla slag i tillfälle att närmare sina hemvist och på fördelaktigare vilkor kunna afsätta hvad dess jord, dess boskapsskötsel, dess bergsbruk, dess skogshushällning, dess hemslöjd o. s. v. frambringat; och om detta erbjuder större fördel åt alla, hvarföre då med så oförnuftigt förmynderskap vilja hindra folket att njuta litet mera af lifvets goda, att ega en och annan öfverflödsartikel eller bestå sig nägra nöjen och förfriskningar? Skulle det då verkligen vara endast för RET na Lä TR a feg ak a Re RE RR FR RR