tänkesätt, som hon med stor själsstyrka gjorde gälland i alla sina yttre bandlingar. Hennes man, som sjelf e gjorde anspråk på att gälla för någon gudlig man, ba dock aktning för sin hustrus öfvertygelse, och var må hända till och med litet rädd för hennes omdömen. Sä kert är, att han lemnade henne oinskränkt spelrum i all hennes ömsinta bemödanden för hennes tjenares välbe finnande, undervisning och sedliga förbättring, ehuru ha sjelf ej deruti deltog. Ja, ehuru han visserligen ej pre cist trodde på läran om helgonens öfverloppsgerningar tycktes han dock verkligen hysa ett slags föreställnin; att hans hustru hade så mycken kristlig kärlek och tr att det väl kunde förslå för dem båda; — han tycktes h ett svamligt hopp att komma i Guds rike på räkninge af hennes öfverflöd af de vackra egenskaper, på hvilk han för egen del egentligen ej gjorde något anspråk, Den tyngsta bördan som nu låg på hans sinne efte samtalet med slafhandlaren, bestod i den förutsedda nöd vändigheten att för hustrun komma fram med den föreslagn affären — att möta de invändningar och svårigheter gor han från hennes sida förutsåg. . . Fru Shelby, som ej hade den minsta aning om si mans kinkiga ställning och endast visste huru godbjertac han var på det hela, hade varit helt uppriktig i den otr bvarmed hon behandlade Elisas misstankar. Hon glömd snart fullkomligt hela saken, sysselsatt med att laga sij i ordning till ett aftonbesök. ANDRA KAPITLET. . Modren. oa Eliga hade från späda barndomen blifvit uppfostrat af sin matmoder såsom en medklemmad gunstling, Den som rest i de södra staterna bar säkert ofta up märksammeat detta egna tycke af förfining, denna Jjufhe i röst och åtbör der som i många fall synes Vara en sär skild tillhörighet bos de rihvita ) och mulattska qvinnorna Dessa naturliga behag hos den frihvita äro ofta förenade med en skönhet af den mest bländande art och nästan allti med ett intagande och behagligt sätt att vara. Elisa sådan jag tecknat henne, är ej en fantasi-bild, uran tage ) TEe quadroon.