Aftonbladet – 25 oktober 1852, sida 3

denna rättighet betalar Viotti sjelf till staden 100 rdr bko pr är — säledes har han derpå en behällning af 510 rdr rgs, hvarifrån likvisst kronoskatter skola afgä. Man ser således att krogrörelsen måtte vara en lönande näringsgren, när blotta rättigheten till dess utöfvande kan i arrende åt rättighetens egare afkasta 510 rdr rgs. — Angående den från länshäktet i Westerås nyligen förrymde lifstidsfången Lilja berättar Westmanlands läns tidning för den 21 dennes följande: Natten emellan förl. tisdag och onsdag har den beryktade Lilja verkställt rymning utur härvarande länshäkte. Han hade nyss erhällit sia dom stadfastad af K. M:t; denna dom lydde på 40 par spö och lifstids fästning — utsigter, som förmodligen icke förekommo honom särdeles lockande. Lilja är en beslutsam ksrl med godt hufvud, och en stor skicklighet i sitt olyckliga yrke; samt dertill hyllande nägra principer i tjufväg, som gör honom mindre farlig för enskilda än för allmänna kassor. Ända tills d-men stadfästades i yttersta instansen nekade han ihärdigt till det brott, bvarför han var anklagad; derefter bekände han detsamma fullständigt, talade så uppbyggligt och visade en sädan resignation, att han komplett lurade sin bevakning. — Hans rymning är ett verkligt genistreck i sitt slag och förbundet med mänga roliga omständigheter. Han praktiserade sig genom golfvetis uppbrytande i sitt arrestrum ned i en derunder varande vedbod och gick derefter ut på borggärden. Uikommen i det fria, begaf han sig upp i förrädsrummet, ätertog der sina kläder, sin kappsäck och sina verktyg, samt upphängde sina fåvgkläder mycket ordentligt på en spik. Upplysningsvis må nämnas, att Liljas verktyg, samt linnekläder, de sednare genom vederbörandes försorg väl tvättade och strukna, befunno sig inlagda i kappsäcken — färdiga att af egaren begsgnas. Man säger äfven att han i all tranquilite rakat sig, men detta mätte väl vara tillagdt. Utan att göra sig brädtom gick han derefter in genom ett fönster fram till Ränterihvaltvet, bvars trädörr han uppbröt; jerndörren deremot var för massif. Han afstod derföre frän försöket att öppnadensamma, och bröt sig in i gamla Räönteriet, som nu begagnas till skräprum, genomsökte detta jemte ett innanför liggande rum och kom på denna väg för andra gången in i Charte-Sigillate-försäljningsrummet, der ban lyckades öfverkomma en 10 å 15 rdr till hjelp på resan. På bordet i rummet lägo nägra af landshöfdinge-embetet undertecknade passbilanketter jemte det sigill, som erfordras till deras kompletterande; -han lärer hafva försett sig med en dylik till bättre fortkomst; buruvida han äfven infört passet i Diarium, känna vi icke. Sedan Han sälunsa väl försett sig, tägade han i godt mak ut genom en af alla obemärkt bakdörr, ostörd af den törträffiiga slottsbevakniogen, på hvilken han satt en sä grundlig vaxnäs.. Icke minire än 7 läs blefvo af Lilja under natten uppbrutna. Pill räga på alltsammans medtog han seglen till en slup, tillhöriga föng-gev. Ekbom, bemäktigade sig en båt vid stranden och begaf sig dermed af öfver Mäaren. Vi äro nästan frestade att önska honom lycklig resa, till belöning för den skarpa lexa han gifvit lem, hvilka den nattliga bevakningen vid länshäktet illkommer. — Landshöfdingen var vid tillfället bortrest. — I samma tidning läses: Ett nidinzusdäd af lika ovanlig som fräck beskaffenhet föröfvades natten emellan sistl. tisdag och onslag, i det att svepningen beröfvades ett dagen förut ordfästadt och begrafvet lik ä härvarande Xyrkogärd. Anledning lärer vara att förmoda, det detta helgeän icke är det första af dylik art, som härstädes blifvit begånget; men hoppas man att genom gerningsmanrens upptäckande och befordran till en sträng laga estraffning en gräns för dylika barbarers ohyggliga illtag för framtiden skall blifva satt. foss— x-aa0d