de nationella oförberedda. Man bör nemligen erinra sig att Eiderpartiet ingalunda har för afsigt att störta ministeren, då det under nuvarande europeiska förhållanden och med de löften, som engång gifsits stormakterna, ingalunda tror sig vuxet att träda i den störtade ministerens ställe. Meningen har sedan den 28 Januari endast varit den att aftvinga regeringen medgifvariden och bestämda löften om det sätt, hvarpå den nya politiken skall genomföras. För att föra en sädan strid behöfdes emellertid först längre rustningar, bataljplanen måste utstakas, lederna ordnas och igynnerhet erfordrades för en dylik strid en så beqväm terräng, som behandlingen af finanslagens principer företer, isynnerhet då budgeten i år är af en egendomlig beskaffenhet till följe af hertigdömenas deltagande med konungariket i statens gemensamma utgifter. Att detta var Eiderpartiets taktik stod klart för bondevännerna och då dessa med Tscherning i spetsen och en majoritet af två röster genomdrefvo att lagen straxt skulle öfvergå till behandling i thinget, gjorde de det i fullt medvetande att de drogo terrängen undan sina motståndare. Denna första behandling, som egde rum i går, visade också, ait striden så plötsligt kommit öfver de nationella, att de icke vågade upptaga den, och det lyckades sålunda Tscherning et komp. att åtminstone tills vidare aflägsna det Damoklessvärd, som, om behandlingen blifvit uppskjuten, skulle sväfvat öfver ministerens hufvud. Det är sorgligt, att en man såsom Tscherning, hvars personliga karakter och utomordentliga förmäge hvar och en måste skänka sin aktning, sålunda efterhand slagit sig till reaktionens parti, i det han dagligen styrker junkrarnes machinationer och med nästan faderlig omsorg ser till, att den frihetsfiendtliga ministeren icke skall stöta sin fot mot någon sten. Det är hans klippfasta tro på sin egen statsvisdom, som här vilseleder honom; ty i sjelfva verket är han icke den man, som med sin fulla öfvertygelse sviker frihetens sak. Men Tschernipg har nu en gång den iden, att det enda lycksaliggörande för Danmark (eller det baltiske Rige,, såsom vissa af våra försoningspredikanter, för att förebygga de ur namnet härflytande meningsolikheter, vilja hafva vårt fosterland omdöpt) är federativstaten och för att realisera denna sin id är det som han ställer sig rygg motrygg med ministeren. Han glömmer emellertid, att en stat, som den danska, som under en följd af är varit söndersplittrad af hemliga och uppenbara politiska strider, först och främst behöfver regeras och att för en sann federativstat behöfves ett starkt utveckladt kommunallif, som vi icke hafva; och slutligen tänker han icke på, att reaktionen och han blott ett litet stycke väg kunna gå hand I hand, ty reaktionen och dess inkarnation här i landet, ministeren, är lika ängslig för federativstaten, gom för Eiderstaten, och det är mot helstaten som den sträfvar af alla krafter. Tscherning är emellertid en man, som är kallad att spela en ster roll i vårt fosterlands utveckling och han har utan tvifvel innu längt ifrån genomlupit alla de phaser, till hvilka hans oroliga och genialiska ande drager honom. G.