Aftonbladet – 19 oktober 1852, sida 2

ni. än framföra dem för konungen sjelf! Men glöm icke att ni också har ett ärende till mig att afbördal! . Alldele8: — det är rigtigt: det! — Det är just för att öfverlemna er ett bref, som jag begifvit mig hit.n Ett bref, säger ni? Och från hvem? Det får ni se då ni läst det. Jag haricke fått någon föreskrift att omtala det. Ni är pålitlig i edra budskickningar. Jag har haft tid lära mig det och pröfva nyttan deraf. Sedan Nathanael, af fruktan att den gamlas nit och trohet skulle förmå henne till några obetänksamma steg, som ovilkorligen skulle skada Kronsköld, bemödat sig öfvertyga henne om. omöjiigheten att få tilträde till konungens person, och öfvertalat henne att afstå från alla försök dertill, skildes han från henne, anbefallande henne att lemna åt tiden att lösa Kronsköld ur den fångenskap, hvari han be-. fann sig, och för tillfället endast tänka på att söka sig ett nattherberge för att hvila ut efter dagens Fånga vandring. emkommen till sig öppnade Nathanael buafvet som den gamla lemnat honom och äste: x Det finneg förhållanden ilifvet, som genom sin sällsamhet tvinga till sällsamma mått och steg... Det är sådane som vid detta tillfälle verka på mig, Det gifves intryck som blifva outplånliga i vår själ. Ni har väckt sådanå hos mig. Ni torde påminna er när och hvar vi en gång träffats. Ni fästade då mitt förtroende vid er, och en-gång skänkt; : vill det icke gerna blifva återtaget. Jag älskar att tro,:alt den bottenärligaste--karakteren är den, hvilken liksom det. klaraste vattnet minst döljer sitt djup och lättast blottar sig för vårt öga, och att den hemliga dragningskraften, som: vid första närmandet verkar mellan fremmande sjölar, vitt nar satt de hafva en iore gemensamhet :sig emellan. Ni förstår rig nu! I denna, ur vår tro väckta: känsla, som heter förtroende, och hyil.