Jag har sett er komma ut ifrån ;slottetn, sade qvinnan. Har ni varit hos konungen? Denna oväntade fråga besvarade Nathanael endast: med ett;kort: Nej! : i -Men ni känner utan tvifvel vägarne till konungen? Ni måste föra mig. till honom: Ser ni herre, jag har något mycket:angeläget att tala vid konungen om, och jag har föregatt mig att bedja den förste, jag skulle få se komma ur slottet, att han skulle föra mig till honom. Denne är ni; derföre vänder jag mig till er. Skada blott att jag icke kan uppfylla er önskan. Ni kan om ni vill. Allt folket här i staden måtte väl känna vägarne till kungen, liksom det på herregården känner. vägarne till husbonden. Jag ber er icke tala för mig hos bonom, herre, ty det kan jag. göra sjelf; Saken är bara att 1å råka kungen.n Jag skulle råda er att vänta tills i morgon med edra försök dertill, då ni kanbända bättre torde iyckas. I qväll är det väl sent; Åh lappri! Ju förr dess bättre! Jag har icke långa stunder att vp hålla mig här, Och kouungen, som ju vakar natt och dag för sina undersätares väl, lär man väl icke, på hvilken timma som helst, komma att störa 1 sömnen. I Emellentid om ni icke vill. följa mitt råd, fer jag bedja er vända er till någon annan, sade Nathanael, semedan jag verkligen ingenting ken uträtia förser i denna ssk., Vända wig till någon annan!, upprepade den besjande, ,Sidane äro menniskornal Aldrig hafva de sin nästa bättre i minne, än för att på bonom lägga det besvär de ej sjelfva vilja atega sig. Jag känner dem, Jag, som pröfvat dera i hundrade år, och jag vet, att jag förgäfves skulle nödgas vända mig emellan Wende, skole jag följa det rådet.s ASRofirandet af de hundrade åren väckte Nasathallscis uppmärkkambet och lät honom nogasre än förut betrakta den bedjande. sktadt qvällens skymning, tyckte han sig äl i den starka gestaltens lutning och de TF