Aftonbladet – 16 oktober 1852, sida 2

Vid hemkomsten från det besök som konungen ämnat fröken Schaumbach kände han sig ganska underlig till mods. Han hade väntat att få se en utomordentlig skönhet; han var bedragen, och likväl så rikligen ersatt att han icke tänkte derpå. Den tafla som så oväntadt framställt sig för hans syn, hade verkat ganska lifligt på hans känslor. Den hade väckt hans beundran för statsfångens ädla upphöjda tänkesätt, men en ännu lifligare för hans yngsta dotters rörande och intagande väsende. Han skulle gerna vilja benåda den förre, om han af den sednare kunnat vänta sin belöning. Eros hade ånyo lagt sin boja på detta så ofta och lätt fångna hjerta. Emellertid var det icke allenast beundran och kärJkeken som der lemnat sina intryck, äfven oviljan och fruktan hade vidrört det. Kronsköld var den. olycklige, som åstadkommit detta. Konungen fruktade honom. som ett hinder i sina planer. Den frimodighet och uppoffring, hvaraf han sett honom mäktig, den tillfönnet och entusiasm, hvaraf han funnit onom lifvad för generalen, bringade honom till den föreställning, att den unge vågsamme mannen lätt skule låta hänföra sig till nya planer för fångens räddning, hvilka kanske