själ upptäcka hvad jag omtalat? Sin ed måste man hälla; vid den är man fjettrad som delinqventen vid sin pinbänk. Men jag prisar Gud att det gifves själar, som icke äro kristne! Annars skulie det vara förbi med mig. Ni förstår mig nu?s a de EA Ni är här således er egen läkare!s sade Nathanael och log. Det är likväl barbariskt att fjettra menniskor i sådana bojor!e sMen hvilket bruk vågar ni fordra att jag skall göra af detta förtroende ?s sHvilket bruk? Barmhertige Gud, skulle ni vara nog indiskret att deraf göra något bruk? Har jag icke sagt er att konungens onåd blefve följden? Förråd mig icke! Till läkaren och själasörjaren bör man kunna vända sig med förtroende.s Var lugn, min fru! Ingen önskan skall blifva mig lättare att uppfylla än deåna. sJag har således icke missräknat mig på er! Jag tackar er för döt, min herre! Jag har hos er funnit styrka att lofva och hälla min ed. Jag är er förbunden, evigt förbunden! Vi böra här emellertid göra Letort den rättvisan att erkänna, det hon egentligen icke bröt mot den gratmnlagenhet, hon var de Lewevhauptska intresse a skyldig. Och hvad skulle egentligen hafva förmått henne derull? Invigd i den krets der de tillhörde det gemensamma förtroendet, lade de icketystlåtenhetens pressande betsel på hennes tunga. Det är en ringa konst ätt för den tionde bevara dåen hemlighet man får omtala för nio. 6 Kar. Biljotten. Då Nathanael lemnat Letort och kommit.ut i den långa, skumma körfridofen, hvilken från den del at hotellet, sorh Guiselda med sinbe