Aftonbladet – 13 oktober 1852, sida 2

or VV VV Konungen drog en suck. Efter mn högtsalig gemåls död kan hofvet, ty värr, icke mera vara en samlingsplats: för sköna fruntimmersansigten. — — Enkei Iståndet är dock ett beklagligt stånd för en konung., Och ers majestät behagar icke att beklaga: hennes öde, som ser det firmament krossadt: och försvunnet, hvilket hon som en sol syn-— tes ämnad att bestråla ?. Ni har rätt! Hon är beklagansvärd, äfven hon! Ett hof utan fruntimmer är sora en festmåltid utan desert. Det är beklagli ken Och hon, säger ni, är dufvan, som fö fer posterna emellan Lewenhaupt och hans vänner? Då bör man icke förundra sig om vännernas antal är stort. Ers majestät behagar Missförst 4 mig. Hon förer ingenting, icke ens skuld.en af en så half intrig. Nej, mer än dufvaa liknar hon räfven, som bedrager vaksamhe ten genom listen . . . Inga maliser! Intriger äro de skön? sve. tenskaper. Åt en och hvar sitt! Af en så högsinnad rättvisa är end Onngsligheten mäktig ! sade Heinze djup bugning, och nu berättade han vidlyftigt och med behöriga pikanta tillägg, icke alleast den upptäckt läsaren torde p am; ; tt han sjelf gjort den App de e vortvisad af Guiselda, inträ4de ; under det Kronsköla höll ången, utan också hvar, ocka fram ur Letortr ktigheta oa Konungen lyssna i kfull. Ni är alltså är och syntes blifva tan å er sak ?p Hvad fröken Svhamiibache skönhet tkeräftar 2) Ni är en skalk Heinze! Men ni är hesare och jag förlåter. (Forts. följer.) ast komed en rotundan, på att samtala med han derefter förstått godtrohets och tjenst