Aftonbladet – 13 oktober 1852, sida 1

yHvar skall jag finna detta pulver? Måste let lösas med guld, med mitt hjertblod? yIntetdera. Det måste skänkas er af en vän! kaplig hand. Jag vill skänka er det. l Atanima var utom sig af förtjusning. Re-l lan samma dag blef en liten paket henne tillställd med de lofvade pulvren, och det tordel3 vara öfverflödigt tillägga, att redan följande morgon blef det ena af dem blandadt i grefvinvan Hessensteins morgonkaffe, hvarmed sedermera under någon tid dagligen fortfors. Det var Atanima vi sett inträda hos Heinzej vid den ovanliga timman. Hon var blek och syntes upprörd, och kastade sig under snyftningar ned på en goffa. Hvad har händt er? Hvad kan föranleda ert besök vid denna tid? Vid hvilken annan tid skulle jag obemärkt kunna smyga mig hit? Och hemlighet, hemlighet heter förbehållet. Ni är försigtig och trogen. Ni måste lyckas! — Ett tillförlitligt verktyg för min planr, tillade han i tankarne. ,Jag måste tala med er.w ,Tyst! sade han och tog dödskellen, så stor är de hemliga krafternas verkan, att till och med dennes närvaro kan förtaga tystlåtenhetens obrottslighet. Intet menskligt atom lutom vi båda!, Och han bar med högtidlig min dödskaller lin i ett annat rum, under det han log i sit I hjerta åt den lättrobet han visste att bedraga I Se sån, sade han då han kom tillbaka mu kunna vi vara säkra. Ni finner mig ni till er tjenst och kan utan förbehåll öppn ert hjerta.n Grefvinnan förändrar sig dag efter dag a Hon blir blekare och mattare, hon äter icke a hon sofver icke, men hon klagar icke öfve några plågor,, sade Atanima.