förfelade dock öj ätt säsom vanligt franikalla en allmän munterhet. Hr SuhdBergs och m:ll Torslows jemna och goda spel lemnar icke rum för någon anmärkning. Vi kunna ej aånnat än lyckönska kgl. teaterns direktion till valet af båda dessa pjeser. Stycken afiförsta ordningen, dramatiska mästerverk, äro sällsynta, nya sådana kunna ej alltid stå till buds, de gamla som finnas äro redan uppförda, och man måste äfven erkänna, huru bedröfligt det än kan vara, att publiker ej alltid uppmuntrar deras upptagande. Då emellertid repertoiren måste varieras, så är det glädjande att finna konstens fordringar och allmänhetens smak för lättare och rörligare ämnen kunna på ett så pass tillfredsställande sätt försonas, som genom de tvenne stycken vi nu haft nöjet anmäla: