ena ljus och den grönskande jord som smeser hennes säkra steg och låter blommor vexa för hennes fot. Kronsköld fortfor som förr att ännu dagigen besöka generalen och utgöra en lem il amiljens krets. Han närde sin kärlek, men han iakttog den tystnad, som känslan afhans obetydliga ståndpunkt och hans torftiga utsigter på framtidslycka ålade honom. Generalen satt ännu i sitt eget rum fången. Som förr framlefde han ännu sina dagar vid; den förtunnade väggen till rotundan, med örat lutadt emot tapeten, eller ögat invid den lilla förrädiska rispan, vid hvilken ban, liksom Oden vid Mimers brunn, måste afst5 från sitt ena ögas bruk, för att med dt andra få skåda de ljusa synerna, som lärda vishet, denna vishe att kärleken ensam förmär skapa fröj der lifvet, trots menniskors orättvisa och lyckans vrede. Sedan vederbörande lätit hela vintren fö it hafva företagit något i stats gens sak, och genom denna likgiltighet och skenbara glömska väckt bopp hos honom sjelf och hans vänner om ati förs a allvarsamma åtgärder skulle sättas i verket mot honom, hade frampå våren en kommission blifvit nedsatt för att dömma öfver honom. Valet af den man ), hvilken såsom ordförande kommit i spetsen för densamma, hade gifvit nya anledningar till hopp om milda afsigter. Han ver nemligen känd för sin humana och redliga karakter,. — Allenast till honom hade gene: mot borgen af hans he sedan han förut, I foten på sitt echa svara dem, om roan ville fö a våld föratt ) Generalmsjoren grefve Hamilton.