Aftonbladet – 9 oktober 1852, sida 2

— Uti nedanintagne från Stockholms Dag blad hemtade uppsats, anse vi oss böra til alla delar instämma. anse denna erinran så mycket heldre för en skyldi; mensklighetspligt, som denna välgörenhetsstiftelse un der de sednare åren varit och ännu är i fara att a den allmänna välviljan förglömmas och åsidosättas fö; de flera yngre stiftelser, som menniskokärleken tid ef. ter annan framkallat, och hvilka visserligen ock varit förtjenta af ett verksamt deltagande. Utan ati bär vilja afgöra i hvad mån det härda klander, som under föregängna är drabbat denna inrättnings förvaltning, varit mer eller mindre befogadt, mäste vi dock medgifva att vården om de fattiga barnens väl bar i betydlig mån förbättrats och att den närvarande förvaltningen icke underlåter att med omsorg vaka för de värnlösas framtida bästa, derom vittnar bäde den medyttersta ansträngning besörjda, flitiga utackorderingen af barnen till landsorterna och den ökade sorgfälligheten om barnens danande till arbetsskicklighet under de tider de vistas inom inrättninsen. I detta sednare afseende håfva vi med nöje förnummit att genom direktionens försorg ett försök blifvit gjordt att under sommarmänadernas lediga stunler tillvänja barnen att öfva sig i nägot enkelt handtverk, och säkerligen skall denna goda begynnelse fram alla vidare förkofran. Må man icke förgäta de nänga tusenden af eljest värnlösa och öfvergifna va: elser, som genom denna räddningsanstalt blifvit tillaratagna, och icke törbise den ingripande vigt för ramtiden, som denna inrättning ännu äger, och all Iranärmast för hufvudstadens betolkning! —LKV